Har du funderat färdigt?

Jag släppte några funderingar förra bloggen och två har kommenterat och jag hoppas fler har funderat.
Vad tycker jag själv då? Först och främst vill jag inte att du ska se min åsikt som något facit, jag har inte alla svaren. (verkligen inte)
I frågan om en människa kan förändras så är min övertygelse att det kan hon och det gör hon. När man går i skolan fastnar man ofta i en roll/ett fack och det är ibland svårt att bryta sig ur det. Nästa vecka ska jag träffa en klasskompis jag inte träffat på över 20 år och naturligtvis är en del sig likt: Han jobbar med det som var hans stora intresse då: fotbollen. Och jag med det som jag redan då brann för: Gudgrejen (som min kompis så bra uttryckte det på fb)
Men naturligtvis har vi förändras med tiden!
Här en kommentar jag fick på fb om ämnet, bra sagt tycker jag.
"Ja, självklart kan människor förändras. De som begått brott var inte födda till det. Kan man "bli" en brottsling så kan man "bli" en icke-brottsling också. Fast man "blir" inte varken det ena eller det andra - det beror snarare på vilka val man gjort/gör."

"Att förlåta är att frånta sig rätten att döma" sa en klok man jag lyssnade på i somras Det innebär att vi har rätt i att den andre har gjort fel men vi avstår från den rätten och väljer förlåtelse. Förlåtelse är något viktigt som vi ibland missbrukar. Typexemplet är när vi tvingar ett ledset/argt barn att säga förlåt för att få det överstökat. - Säg förlåt nu så blir det bra!
Att förlåta är mer än att säga ordet, det är en vilje handling. Det viktiga är inte att kunna förlåta utan att vilja förlåta.

Jag har en dröm om en kyrka för comeback. Där människor får nya chanser, bryter sig ur destruktiva mönster, ger och tar emot förlåtelse. Det skulle så många må gott av.

Nu på söndag är det sista söndagen vi har gudstjänst kl 11, (16 är ordinarie tid) hoppas vi ses!

Staffan