Semestern är över, jobbet tar vid. Känns rätt skönt att komma igång, även om det går lite trögt tycker jag. Det är viktigt med vila men jag mår samtidigt väldigt bra av struktur och arbete.
Förbereder en vigsel som jag ska förrätta i helgen, min brors dotter gifter sig. När jag gick ut bibelskolan så var det några av mina klasskompisar som med förväntan och glädje sa: - tänk att komma ut i pastors tjänst och få viga!!
Själv hade jag aldrig tänkt den tanken över huvud taget. (kan ju ha med att jag inte tänker på detaljer långt i förväg, jag oroar mig sällan för saker, dom kommer när dom kommer) Nej jag såg istället fram emot att få predika, leda och bygga kyrka. (läs gemenskap, samling människor, inte byggnad) Min inställning till detta gjorde att det tog många år innan jag gick vigselkursen, men när jag började som föreståndare i Forshaga så blev jag ju bara tvungen att ta tag i detta.
Det jag märker är att jag mer och mer tycker om att viga, att få vara med när två människor bestämmer sig för att dela livet och överlåta sig åt varandra, det är stort.
Är det verkligen klokt att gifta, lova trohet osv, det känns så definitivt?
Ja det är här som det viktiga med löften och överlåtelse kommer in.
När vi lovar inför Gud, varandra och vittnen så stänger vi bakdörren och måste helhjärtat gå in i vår relation. Vi drar inte bara fördelarna av relationen så länge det känns bra, eller tills det dyker upp något bättre. Beslutet och löftena handlar mer om vilja än känslor och hjälper oss att navigera kärleksfullt och ansvarsfullt i relationen.
Några goda råd till:
Ogifta på jakt efter den "rätte" och/eller i förälskelsens blindhet.
- Stämmer våra livsmål?
- Delar vi samma värderingar?
- Blir jag tillsammans med han/henne "more than i can be" (sångtext från Raise Me Up med Josh Groban. Med andra ord lyfter vi varandra eller sänker vi varandra.
Gifta par.
- Nu är inte frågan: - är hon/han den rätte för mig, utan är jag den rätte för henne/honom! Ta inte varandra för givet utan fortsätt att vara älskvärda och attraktiva för varandra, en viss slöhet kan infinna sig som gör att vi tappar intresse för varandra. Risken finnas att det dyker upp någon intressantare
- Ni valde varandra när ni gifte er men ni behöver välja varandra varje dag och då samtidigt välja bort andra.
- Kärlek och passion är som blommor som behöver vårdas. Låt inte vardag, blöjor, ekonomi mm kväva dessa skör blommor. Komihåg att vattna med ensamtid, samtal, komplimanger, kyssar, smek och kel.
Till sist kan jag inte låta bli att länka till en video från ett bröllop som får mig att le stort.
http://www.youtube.com/watch?v=4-94JhLEiN0
Vi ses
Staffan
