Rampfeber och mediavana

Jaha! Då var man kallad för linslus!
Ja! Jag vet! Jag har ju under bara några dagar varit både i Nya värmlands tidningen, P4 Värmland samt i TV4 Värmland. Allt detta bara för att vi i brandkåren gjorde en lyckad kalender som sålde smör (20 000kr).
Det här med att tala till media eller inför en samling folk är ju en spännande sak. Vissa söndagar när jag ska till att predika så tänker jag: - att man utsätter sig för det här gång på gång!!
En del tror att bara för att man är predikant så är det en baggis att hålla tal på t ex bröllop, men så är det inte för mig.
För några veckor sedan skulle jag tala på ett bröllop och innan jag skulle upp hade jag ca 150 i puls! Och en av de situationer jag tycker är bland det jobbigaste är när man träffar en massa nya människor och ska göra en kort presentation av sig själv. Vid ett föräldramöte sa jag en gång:
- Jag heter Staffan Hellström och jag är mamma till ..........osv.
Mamma!!!
Ibland får jag lov att sitta och memorera vad jag ska säga: vad heter jag? vad heter min dotter? vart bor jag? eller i kyrkliga situationer: - var är jag pastor?
- Det trodde jag inte om dig Staffan! säger du. Nej men så är det.
Visst har jag samlat på mig en hel del erfarenhet med åren av att stå inför folk och man lär sig att det inte gör så mycket att göra bort sig lite, tvärt om, det lättar upp.
Jag älskar att predika!
Det är inget jag ser som ett ont måste när man är pastor, nej nej du behöver absolut inte tycka synd om mig! Men det som är en otrolig upplevelse är att med det som bakgrund (min rampfeber som ibland infinner sig) så är predikandet på ett sätt ett nytt mirakel varje söndag. Jag vet mycket väl att jag inte är kapabel att få ihop och framföra en bra predikan av mig själv. Utan det handlar om jag att jag är som ett instrument som blir brukat av en bra musiker. Instrumentet har många möjligheter men utan en musiker så blir det inte musik.

Nu har jag två tillfällen till att tala innan semestern, skönt, behöver ladda batterierna.

Vi ses!

Staffan

Julbestyr

Ikväll ska vi sätta oss några stycken och skapa lite julstämning med julmusik, lussekatter m.m.
- julstämning i maj!?????
Ja, vi har första träffen för att vad vi har tänkt ska bli ett av julens måsten: Pingstkyrkans julshow. Tanken är att efter julskyltningen på första advent ska man gå till en show som verkligen ska sätta igång alla julvibbar i kroppen.
Grymt kul och spännande att få sätta igång med planeringen!!

Nu är det jul igen, i både slott och koja
Över hela landet drar en kollektiv noja
Det pyntas, sjungs och skickas fåniga kort
Å, jesus se nu vad du har gjort

Känner du igen den?? JustD med låten: Juligen
Säga vad man vill men nog har Jesus haft och har stort inflytande i våra liv!

Vi ses!

Staffan

Inget öga torrt!

Jag visade den här filmen i söndags när jag talade om Guds engagemang för oss. Videon handlar om en pappa som vägrade ge upp sin sons ,av doktorerna utdömnda, framtid. När sonen för första gången kunde uttrycka sig genom en dator så skrev han: CAN. -Jag kan och förstår allt!

Sedan började far och son sporta tillsammans i grenen triathlon.

Ta fram näsduken och se videon!



http://



På söndag är det gudstjänst kl 16 och det blir bl a dop, har du inte sett ett dop i pingstkyrkan tycker jag att du ska komma och se.



Vi ses!



Staffan

Ölhävning

Visst var den bra, förra bloggens video med Coldplay?? Ser fram emot att tillsammans med min äldsta dotter gå på konsert i Globen!

Jag kan inte låta bli att ge några glimtar från en otroligt lyckad Malmöresa förra helgen. Kul gäng (12 st Forshagingar), grymt väder men framför allt en fantastiskt konferens.

Det är fascinerande att möta en kyrka som lyckats med det jag skrev om i förra bloggen.



Från det ena till det andra så funderar vi på att flytta........till en billigare, lättsammare, mer lättskött bostad. Tänk att det tagit 20 års äktenskap för att inse att vi inte är gjorda för villalivet. Att varje vår fundera på vad man måste göra på huset, i trädgården osv. Nej det känns som om livet är för kort för att göra det man egentligen inte vill. Att istället göra sig av med lite prylar, leva lite enklare, billigare och med mindre måste-göra-krav. Ja vi får väl se hur det går...

Känner överhuvudtaget att ju äldre jag blir så förstår jag mer och mer att livet handlar om människor och relationer och inte om prylar och bekvämligetsjakt.

Jag vill inte lägga någon mall på dig eller någon annan som älskar att påta i trängården utan det här är personliga (jag och Marita) tankar.

Det kanske finns någon som känner igen sig och tycker att livet är ett enda långt ekkorhjul där det handlar mycket om att jaga efter nästa pryl, upplevelse osv.

Djupast sätt är min övertygelse om att det handlar om en andlig längtan. Någon har sagt att om man bara dricker öl i öknen så kommer man att dö av törst pga av att ölen är så vattendrivande så du får till slut inte i dej tillräckligt mycket vätska. Lite så känns som många har det i Sverige idag, man häver i sig ständigt nya ölsorter i jakt efter att släcka törst men med effekten att man blir bara mer törstig.

Du, jag känner en som har sagt: - jag har vatten att erbjuda som gör att du aldrig mer kommer att törsta.

Han är föresten grymt på tapeten just nu!



vi ses

Staffan