Inga ateister i skyttegravarna

Häromdagen var jag på en utbildning och som vanligt när några förstår att jag faktiskt är typ präst och därmed också seriöst troende så kommer frågorna.
- Är det inte svårt att som kyrka attrahera dagens människor och speciellt unga med tanke på hur upplysta vi är osv?
Ja det kan man undra!
Jag började inte förklara vikten av att kyrkan måste bli nutida, relevant, förståelig osv som är några av mina käpphästar.
Vi stod i vagnhallen och skulle ut på praktiska övningar med brandbilar, eld och vatten så det var läge att gå rakt på sak.
Mitt svar blev typ: - Inför döden är en ny platt-TV en klen tröst! Häll i en svensk lite alkohol och vips blir hon ofta religiöst intresserad.
Varpå frågeställaren säger - Det är nog så som någon sa "det finns inga ateister i skyttegravarna"
Hur är det med dig?
Vad ska till för att du ska bli religiös?

Jag tror de flesta hoppas på något mer, Gud, liv efter döden, djupare mening. Men av rädsla för att inte finna några hållbara svar vågar man inte ta sin längta på allvar och undersöka saken.
Det är bättre att gå och hoppas än att hoppet kanske släks och det blir helt hopplöst.

Här i texten skulle jag vilja utmana dig att följa din längtan och söka upp en kyrka i din närhet och det är det jag också gör nu. Men full frimodighet till detta har jag inte. Det finns många fantastiska kyrkor med varm troende, erfarna, öppna människor. Med ett sant budskap som ger svar och hjälp.
Det finns dessvärre en hel del trångsynta, livlösa, hjälplösa kyrkor (där man tummat på budskapet och därför inte kan ge hjälp till sökande människor)
Oj då! Nu kanske jag trampar någon på tårna men det kan ju bero på att du har tårna på fel ställe!

Åter till alla vi som längtar och hoppas. Följ din längtan! Det kan inte finnas något som är viktigare än att få tag på något som håller i livet och i döden.
Jag har faktiskt funnit det och vi blir fler och fler.

Vi ses

Staffan H, Pingst Forshaga - En kyrka för vanligt folk!
www.forshaga.pingst.se

Platser är människor

Är på resande fot och byter tåg i Laxå. Stationshuset är under renovering så jag tar en promenad istället. Har åkt igenom Laxå några gånger men inte fått nån känsla för samhället. Den känsla jag får nu när jag går några kvarter och möter ett antal tomma affärslokaler är: Hur kan man bo här?

Kan tänka mig att när någon råkar (ja man måste nästan råka åka in i Forshaga) passera genom Forshaga så tänker man nog samma: Hur kan man bo här?
Inte för att det finns så många tomma lokaler överallt som berättar om svunnen storhetstid utan för att det är ett litet samhälle i djupaste Värmland.

Ja varför bor jag i Forshaga?
För att jag vill bo i Forshaga!
Vad är det som gör att jag vill det och trivs utmärkt med det och inte är ett dugg sugen på storstaden osv?
Ja det kan vara många orsaker. Enkelhet, transport, närhet till allt på cykelavstånd osv.

Men den övervägande faktorn som gör att man faktiskt kan trivas nästan var som helst stavas: MÄNNISKOR!

För förra söndagen intervjuade jag en man i gudstjänsten som sa att en av hans mål framåt var att skaffa fler vänner och dessa vänner i sin tur skulle också få fler vänner.
Mer och mer förstår jag att kvalitén på livet handlar om de vänner jag har runt mig. Så till dig som läser detta och är en av mina vänner: Tack för att du finns!

Tänk efter själv, vilka är det i din närhet som gör att du trivs där du är.
Säg det eller på något sätt visa dessa människor din uppskattning.
Sedan kan man fundera över om det finns några i min närhet där jag kan få vara en av de betydande faktorerna för att dessa ska trivas med att bo just där man bor.

Vi ses!
Staffan