26 november 2009

Såååå trist!

Lönen har kommit, frys och kylskåp gapar tomma, dax med en storhandling!
-Hur många gånger har vi gjort det här? frågade min fru Marita idag.
Ja det är många gånger under vårat 20 år som gifta.
Vi har gjort det så många gånger så vi har blivit grymma på att gissa vad handlingen går lös på, ibland har vi träffat på hundralappen faktiskt.
Idag kändes denna uppgift bara tung, ååå så tråkigt!
När det hela var över så konstaterade vi: - Tänk att vi bara kan åka till en stor affär och köpa precis den mat vi vill ha. Ja vi kan till och med välja vilket märke flingorna ska ha osv.
Ja faktum är ju att vi tillhör den minoritet i världen som har den här lyxen.
Så varför klaga och sucka, nej var tacksam istället det känns bra mycket bättre då.
Livet blir bra mycket bättre när man lever det tacksam över det man har än att leva det i ständigt missnöje och klagan över det man inte har.

Till helgen är det dax att fira gudstjänst för första gången i kyrksalen efter renoveringen, så skönt!
Adventsgudstjänsten är kl 18.

Vi ses!

Staffan

18 november 2009

2012

Jag är svag för krigs och katastrof filmer. Har sett både "Rädda menige Ryan" och "Day after tomarrow" några gånger.
Igår såg jag filmen 2012. Storyn utgår ifrån att Mayaindianernas kalender tar slut 2012 och att vissa då tror att världen ska gå under.
Filmen är väldigt amerikansk, med hjältar som satsar sina liv samt håller gripande tal med hornmusik i bakgrunden. Men framför allt så är det otroliga special effekter och storslagenhet så det förslår, helt i min smak! Ta t ex när marken under Las Vegas bara rämnar och försvinner ner! Du kanske tycker jag är lite konstig och det är ok att tycka det.
Blev lite eftertänksam och tänkte att så här är det för många människor idag över hela vår jord och även i Sverige. Att ens värld rasar samman. Det som är ens trygghet försvinner och jorden liksom rämnar under ens fötter.
Sjukdom drabbar, skiljsmässa, arbetslöshet, döden knackar på dörren.
Utan att säga för mycket så är situationen för många i filmen helt hopplös, det finns inget man kan göra för att påverka förloppet.
Och då kommer osökt frågan finns det situationer som är helt hopplösa, är gapet jag faller ner i när marken under mig rämnar bottenlös?
Du kanske anar svaret, jag är ju ändå pastor!
Psalm 40 vers 3 i Bibeln beskriver att Gud kan dra upp dig och mig ur hopplöshetens grop och ställa oss på en fast klippa. Det är många som gjort den erfarenheten så det är sant!
Nej ingen situation är helt hopplös inte ens döden är hopplös. Kristen tro handlar ju om Jesus som besegrade döden. Det är ingen slump att vi firar gudstjänst på söndagar, det var på en söndag Jesus uppstod från det döda!

Vi ses!

ps behöver jag säga att filmen är sevärd?

Staffan

14 november 2009

Viktor E Frankl

Den här veckan gör jag det lätt för mig genom att citera någon annan.
Citatet är från Viktor E Frankl som var psykiatriker och jude och satt i koncentrationsläger under 2:a världskriget men överlevde. Med utgångspunkt i sina erfarenheter från koncentrationslägret arbetar han fram en behandlingsform som han kallar "logoterapi". Citatet är från förordet till en bok där han i korthet beskriver denna behandlingsform.

"Sträva inte efter framgång – för ju mer du inriktar dig på framgången, desto säkrare är det att den uteblir. Framgång är nämligen lika lite som lycka något som kan eftersträvas. Den måste komma av sig själv, och det gör den endast som en icke åsyftad bieffekt av det personliga engagemanget i en sak som är större än man själv, eller som en biprodukt till hängivelsen åt en annan människa."

Bra sagt Viktor!

Vi ses!

Staffan

6 november 2009

Grinig Gubbe

Häromdagen skulle jag åka från affären efter att ha handlat två 1,5 liter tetror mjölk.
När jag svängde ut från affären började jag prata i mobilen för att kolla med mamma var jag skulle hämta henne. När jag passerar övergångsstället vid ICA så börjar en man peka och fäkta mot min bil. Jag blev irriterad och tänkte:
- Ok det är kanske inte så bra att prata i mobilen när man kör bil men det är ju inte förbjudet (än så länge) i varje fall! Vilken sur gubbe, tror han att han är Forshagas egen lilla ordningsvakt eller..!
Ja så fortsatt jag att tänka, ja nästan så jag blev lite sugen på att träffa på honom igen för att få ett samtal med honom.
Jag körde ett varv runt Forshaga centrum och sedan åkte jag för att hämta mamma.
När mamma kom ut pekade hon på taket och lyfte ner mjölktetrorna som jag hade glömt och åk omkring med i Forshaga.
AAA nu förstår jag vad mannen menade med med att peka så intensivt på mig förut, han ville ju bara hjälpa till!
Och jag som hade så många osnälla tankar om honom.

Precis det här predikade jag om för några söndagar sedan. Vi dömmer ut och sätter människor i olika fack så fort. En man beter sig konstigt eller grinigt och vips direkt har Staffan ställt honom i "grinig gubbe facket".
Vi vet så lite om varandra, vad som ligger bakom olika beteenden osv. Vi kanske bara har sovit lite dåligt och inte hann med frukosten så ger det upphov till dåligt tålamod osv.
Hoppas jag växt lite av erfarenheten och att jag nästa liknande tillfälle kan tänka annorlunda

Tack snälla farbror för att du ville hjälpa till!!

Vi ses!

Staffan