Man kan bara älska människor!

Nu gjorde jag det igen! Alltid (typ 98%)när jag ska skriva ordet människa eller människor (ops det blev rätt första gången) blir det fel. Hur som helst skulle jag vilja säga något om människor.
Känns konstigt att känna en viss glädje över att en människa är död, Bin Ladin. Det går emot mitt innersta att känna så!

Häromdagen var jag och såg på fyrverkerier i Deje. Innan mitt sällskap kom stod jag och lyssnade på människor i närheten då en dam i övre medelåldern utbrister gång på gång (kanske lite överförfriskad): - Men guuuuud va....(tänk in lite värmländska och upprepa detta några gånger) Min första tanke var: Ååå vart bor jag! Otroligt bonnigt och jobbigt det är med tökke fölk!
Dels har jag lite problem med när man missbrukar Guds namn. Reagerar mer på när människor i min närhet säger typ: Men Guuud va.... än när folk säger: -fan! Sedan är det ju lite påfrestande med lätt berusade damer. (om hon nu var det)
Hur som helst så efter min första reaktion hejdade jag mig själv och tänkte: Vad är det där för tankar? Vad vet du om den här människan? Är hon inte värd din respekt? Är du på något sätt finare eller bättre? Vad är skillnaden mellan er?

Alla människor har en story som är värd att berättas och som förklarar vilka vi är.
Ja men en del människor är såå jobbiga!
Ja det är sant och ibland är jag en av dem och kanske du!
Min övertygelse är att det finns något gott, fint, okränkbart, värd respekt, i varje människa.
Nej det enda rätta sättet att behandla en människa är att älska och visa respekt. Med det sagt är inte det samma sak som att man behöver gilla allt människor säger eller gör. Men vi måste öva upp förmågan att se igenom och bakom ord och handlingar.
Alla har en story, Bin Laden också, livet är för kort för att inte älska människor! Man kan bara älska människor!

Vi ses!

Staffan