I see dead people!

För en vecka sedan gjorde vi en tripp till Stockholm för att gå på en utställning. När vi berättade för kompisar vart vi skulle möttes vi med div reaktioner. - Fy vad otäckt! - Va?? - Varför då? Utställningen heter BodyWorlds och har visats runt om i världen i 17 år. Människor har donerat sina kroppar för att visas upp som en anatomilektion. Så de kroppar och kroppsdelar som visas är riktiga kroppar. Varför vill man då gå och se på detta? För vår del var det nog ren och skär fascination över att få se hur vi verkligen ser ut på insidan. Det upplevdes inte alls skrämmande utan väckte bara stor förundran över hur fantastiskt en människokropp fungerar. Jag kan förstå människors skepsis över utställningen och några ser det som omoraliskt att behandla döda på det sättet. I relationerna anar jag också det vi har så svårt att hantera i Sverige: döden. "Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta? Friden i själen, ja vem skulle skänka mig den? Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden? Om du inte fanns till, vem tog hand om mig sen?" Texten kommer från sången "Du måste finnas" från musikalen Kristina från Duvemåla. I sången brottas Kristina med sin Gud. För hundra år sedan hade svensken redskap för att handskas med döden det redskapet var Gudstron. Den tron har effektivt blivit nedmonterad med åren och inte ersatts med något annat redskap. Ja men om Gud inte finns så är det väl ingen ide att tro på honom! Helt rätt!! Det vill jag verkligen skriva under på! Men hur vet du att Gud inte finns? Hur kan man vara så tvärsäker som P1:s värd i Ring P:1 och säga: Jag det där med Gud har ju vetenskapen visat att det inte är sant! Oj tänkte jag! Det var visst en liten myra i ett stort universum som pep ut i rymden att Gud inte finns. Nej det skulle vara klädsamt med mer ödmjukhet inför livets riktigt stora fråga. Låt mej avsluta med en historia i ämnet. En ateist satt bredvid en liten flicka på ett flygplan. Han vände sig mot henne  och sa: - Vill du prata en stund? Flygresan går snabbare om man pratar med någon.  Den lilla flickan, som just börjat läsa en bok svarade den främmande mannen: - Vad vill du prata om då? - Åh, jag vet inte, vad sägs om att det inte finns någon Gud, himmel, helvete eller liv efter döden? sa ateisten med ett finurligt leende.  - OK, sa flickan. - Det skulle vara intressant att prata om det, men låt mig ställa en fråga först: En häst, en ko och ett rådjur äter alla gräs. Varför bajsar då hästen klumpar, kossan stora blöta blajor och rådjuren små hårda kulor? Ateisten, uppenbart förvånad över den lilla flickans intelligens, tänker ett tag och säger: - Hmm, ingen aning! Flickan sade: - Känner du dig verkligen kvalificerad att diskutera om Gud, himmel och helvete, och livet efter döden om du inte vet ett skit? Och så återvände hon till sin bok.....   Vi ses! Staffan