Bröllopstankar

Semestern är över, jobbet tar vid. Känns rätt skönt att komma igång, även om det går lite trögt tycker jag. Det är viktigt med vila men jag mår samtidigt väldigt bra av struktur och arbete.
Förbereder en vigsel som jag ska förrätta i helgen, min brors dotter gifter sig. När jag gick ut bibelskolan så var det några av mina klasskompisar som med förväntan och glädje sa: - tänk att komma ut i pastors tjänst och få viga!!
Själv hade jag aldrig tänkt den tanken över huvud taget. (kan ju ha med att jag inte tänker på detaljer långt i förväg, jag oroar mig sällan för saker, dom kommer när dom kommer) Nej jag såg istället fram emot att få predika, leda och bygga kyrka. (läs gemenskap, samling människor, inte byggnad) Min inställning till detta gjorde att det tog många år innan jag gick vigselkursen, men när jag började som föreståndare i Forshaga så blev jag ju bara tvungen att ta tag i detta.
Det jag märker är att jag mer och mer tycker om att viga, att få vara med när två människor bestämmer sig för att dela livet och överlåta sig åt varandra, det är stort.
Är det verkligen klokt att gifta, lova trohet osv, det känns så definitivt?
Ja det är här som det viktiga med löften och överlåtelse kommer in.
När vi lovar inför Gud, varandra och vittnen så stänger vi bakdörren och måste helhjärtat gå in i vår relation. Vi drar inte bara fördelarna av relationen så länge det känns bra, eller tills det dyker upp något bättre. Beslutet och löftena handlar mer om vilja än känslor och hjälper oss att navigera kärleksfullt och ansvarsfullt i relationen.
Några goda råd till:

Ogifta på jakt efter den "rätte" och/eller i förälskelsens blindhet.
- Stämmer våra livsmål?
- Delar vi samma värderingar?
- Blir jag tillsammans med han/henne "more than i can be" (sångtext från Raise Me Up med Josh Groban. Med andra ord lyfter vi varandra eller sänker vi varandra.

Gifta par.
- Nu är inte frågan: - är hon/han den rätte för mig, utan är jag den rätte för henne/honom! Ta inte varandra för givet utan fortsätt att vara älskvärda och attraktiva för varandra, en viss slöhet kan infinna sig som gör att vi tappar intresse för varandra. Risken finnas att det dyker upp någon intressantare
- Ni valde varandra när ni gifte er men ni behöver välja varandra varje dag och då samtidigt välja bort andra.
- Kärlek och passion är som blommor som behöver vårdas. Låt inte vardag, blöjor, ekonomi mm kväva dessa skör blommor. Komihåg att vattna med ensamtid, samtal, komplimanger, kyssar, smek och kel.

Till sist kan jag inte låta bli att länka till en video från ett bröllop som får mig att le stort.

http://www.youtube.com/watch?v=4-94JhLEiN0

Vi ses

Staffan

Är glaset halv tomt eller halv fullt!?

07.00: Kör ut bilen för att åka till macken för ett olje och filter byte, tänkte det vore bra innan jag åker till Mullsjö i morgon för att delta i en stor konferens.
KLONK!! What! Bilen går inte att rubba, något har hänt med bromstrumman!
Två val:
1: Dubbeldret! hela dagen är förstörd, livet suger och jag blir grinig
2: Vilket flyt att det hände nu och inte i morgon strax nedanför Mariestad någonstans!
När två människor ser ett glas med vatten där nivån är på mitten säger den ene:
- Glaset är halv tomt!
Medan den andre säger:
- Nej glaset är halvfullt!
Vem av dessa är jag och vem är du?
Ibland är jag den första och ibland är jag den andre och jag tror det gäller dig också.
Vad är det som avgör hur vi reagerar?
Säkert många saker: Trött eller utvilad, mätt eller hungrig dvs allmäntillståndet påverkar oss. Vad vi är för människotyper: glada eller dystra osv.
Samtidigt har jag en känsla av att det har något med mognad att göra. Mognad har ju med erfarenhet att göra och är inget som kommer fort utan växer fram.
Mognad visar sig när man sätter lite tryck på oss. Vad händer när man trycker på Staffan? Vad sopprar ut? Gnäll, jämmer eller jämnmod, lugn och kreativitet!

Mognar jag eller blir jag bara äldre?
Det är av motstånd vi växer. Du och jag får välja att se motstånd och tråkigheter som möjligheter till mognad.

GLASET ÄR HALV FULLT!

Vi ses!

Staffan

Hjältar och underdogs

Heja Söderling!! Grymt att slå ut 4 faldige mästaren i Franska öppna Nadal och sedan idag avancera till semifinal! Kul när en osedad spelare överaskar.
Jag är nog inte ensam om att tycka om hjälte historier om underdogs som slår ur underläge och vinner. Hjältar behövs, människor som gör fantastiska saker och kan med sina liv inspirera dig och mig till att göra fantastiska saker.
Den kanske mest kända berättelsen är om herdpojken David som slår ner jätten och stridamannen Goliat med bara en stenslunga. Har du några Goliattar (nytt ord tror jag) som behöver övervinnas i ditt liv eller din omgivning? Kan dom övervinnas? Kan minus bli till plus? Kan t ex drogmissbruket bland unga minska, ensamheten bland äldre bli mindre? Kan statistiken, om självskadebeteende hos unga tjejer som svält och att skära sig, sjunka?
Ja! Min övertygelse är att det alltid finns hopp om förändring. Människor kan förändras, situationer kan förändras, jag kan förändras, du kan förändras!!
Kyrkan är en plats för förändring! Där får vi hjälp till att förändras och kraft till att förändra.
Välkommen in i gemenskapen som inte är en perfekt sådan men en som är fylld av hopp och tro.
Jag har skrivit om det förut men det tåls att säga igen: alla människor behöver hopp!

I år ska jag spela mycket tennis har jag tänkt, förlorade min första match i söndags mot Reimond 4-6, 5-7. Men med hopp om att jag under sommaren ska slå honom och många fler och att jag ska få en hyfsat säker serve.

Vi ses!

Staffan

Rampfeber och mediavana

Jaha! Då var man kallad för linslus!
Ja! Jag vet! Jag har ju under bara några dagar varit både i Nya värmlands tidningen, P4 Värmland samt i TV4 Värmland. Allt detta bara för att vi i brandkåren gjorde en lyckad kalender som sålde smör (20 000kr).
Det här med att tala till media eller inför en samling folk är ju en spännande sak. Vissa söndagar när jag ska till att predika så tänker jag: - att man utsätter sig för det här gång på gång!!
En del tror att bara för att man är predikant så är det en baggis att hålla tal på t ex bröllop, men så är det inte för mig.
För några veckor sedan skulle jag tala på ett bröllop och innan jag skulle upp hade jag ca 150 i puls! Och en av de situationer jag tycker är bland det jobbigaste är när man träffar en massa nya människor och ska göra en kort presentation av sig själv. Vid ett föräldramöte sa jag en gång:
- Jag heter Staffan Hellström och jag är mamma till ..........osv.
Mamma!!!
Ibland får jag lov att sitta och memorera vad jag ska säga: vad heter jag? vad heter min dotter? vart bor jag? eller i kyrkliga situationer: - var är jag pastor?
- Det trodde jag inte om dig Staffan! säger du. Nej men så är det.
Visst har jag samlat på mig en hel del erfarenhet med åren av att stå inför folk och man lär sig att det inte gör så mycket att göra bort sig lite, tvärt om, det lättar upp.
Jag älskar att predika!
Det är inget jag ser som ett ont måste när man är pastor, nej nej du behöver absolut inte tycka synd om mig! Men det som är en otrolig upplevelse är att med det som bakgrund (min rampfeber som ibland infinner sig) så är predikandet på ett sätt ett nytt mirakel varje söndag. Jag vet mycket väl att jag inte är kapabel att få ihop och framföra en bra predikan av mig själv. Utan det handlar om jag att jag är som ett instrument som blir brukat av en bra musiker. Instrumentet har många möjligheter men utan en musiker så blir det inte musik.

Nu har jag två tillfällen till att tala innan semestern, skönt, behöver ladda batterierna.

Vi ses!

Staffan

Julbestyr

Ikväll ska vi sätta oss några stycken och skapa lite julstämning med julmusik, lussekatter m.m.
- julstämning i maj!?????
Ja, vi har första träffen för att vad vi har tänkt ska bli ett av julens måsten: Pingstkyrkans julshow. Tanken är att efter julskyltningen på första advent ska man gå till en show som verkligen ska sätta igång alla julvibbar i kroppen.
Grymt kul och spännande att få sätta igång med planeringen!!

Nu är det jul igen, i både slott och koja
Över hela landet drar en kollektiv noja
Det pyntas, sjungs och skickas fåniga kort
Å, jesus se nu vad du har gjort

Känner du igen den?? JustD med låten: Juligen
Säga vad man vill men nog har Jesus haft och har stort inflytande i våra liv!

Vi ses!

Staffan

Inget öga torrt!

Jag visade den här filmen i söndags när jag talade om Guds engagemang för oss. Videon handlar om en pappa som vägrade ge upp sin sons ,av doktorerna utdömnda, framtid. När sonen för första gången kunde uttrycka sig genom en dator så skrev han: CAN. -Jag kan och förstår allt!

Sedan började far och son sporta tillsammans i grenen triathlon.

Ta fram näsduken och se videon!



http://



På söndag är det gudstjänst kl 16 och det blir bl a dop, har du inte sett ett dop i pingstkyrkan tycker jag att du ska komma och se.



Vi ses!



Staffan

Ölhävning

Visst var den bra, förra bloggens video med Coldplay?? Ser fram emot att tillsammans med min äldsta dotter gå på konsert i Globen!

Jag kan inte låta bli att ge några glimtar från en otroligt lyckad Malmöresa förra helgen. Kul gäng (12 st Forshagingar), grymt väder men framför allt en fantastiskt konferens.

Det är fascinerande att möta en kyrka som lyckats med det jag skrev om i förra bloggen.



Från det ena till det andra så funderar vi på att flytta........till en billigare, lättsammare, mer lättskött bostad. Tänk att det tagit 20 års äktenskap för att inse att vi inte är gjorda för villalivet. Att varje vår fundera på vad man måste göra på huset, i trädgården osv. Nej det känns som om livet är för kort för att göra det man egentligen inte vill. Att istället göra sig av med lite prylar, leva lite enklare, billigare och med mindre måste-göra-krav. Ja vi får väl se hur det går...

Känner överhuvudtaget att ju äldre jag blir så förstår jag mer och mer att livet handlar om människor och relationer och inte om prylar och bekvämligetsjakt.

Jag vill inte lägga någon mall på dig eller någon annan som älskar att påta i trängården utan det här är personliga (jag och Marita) tankar.

Det kanske finns någon som känner igen sig och tycker att livet är ett enda långt ekkorhjul där det handlar mycket om att jaga efter nästa pryl, upplevelse osv.

Djupast sätt är min övertygelse om att det handlar om en andlig längtan. Någon har sagt att om man bara dricker öl i öknen så kommer man att dö av törst pga av att ölen är så vattendrivande så du får till slut inte i dej tillräckligt mycket vätska. Lite så känns som många har det i Sverige idag, man häver i sig ständigt nya ölsorter i jakt efter att släcka törst men med effekten att man blir bara mer törstig.

Du, jag känner en som har sagt: - jag har vatten att erbjuda som gör att du aldrig mer kommer att törsta.

Han är föresten grymt på tapeten just nu!



vi ses

Staffan