Konsten att njuta

Första dagen på jobbet efter en skön 5 veckors semester, känns helt ok!
Ska försöka komma igång med bloggandet igen, hoppas det uppskattas.

Det har hänt en del sedan sist kan man säga. Den största förändringen är att vår äldsta dotter Amanda flyttat hemifrån,bor numera i Oslo och jobbar på Gardemoens flygplats. Lite underligt är det men helt i sin ordning, det är ju det här hela föräldraskapet går ut på, att hjälpa sina barn att stå på egna ben. Men visst känns det i pappahjärtat när hon ensam drog iväg till storstaden, modig tjej, jag är stolt!

Annars har jag försökt att göra dom där sakerna man tänker att man vill hinna med på sommaren. Ofta är det ju så att man ser fram emot sommaren och säger till folk: - ja men i sommar måste vi göra det och ses där osv. Sedan rinner sommaren på och en hel del blir inte gjort. Men den här sommaren har jag försökt (försöker fortfarande, sommaren är inte slut) att göra dom där sakerna och njuta av det riktigt.
Så jag har spelat en hel del tennis och frisbeegolf (finns numera en bana i Forshaga)
Ätit mycket jordgubbar.
Joggat och styrketränat.
Spelat golf (har inte grönt och kommer inte att skaffa det heller, var med några kompisar och spelade korthål pay and play)
Badat hel del.
Framför allt: gjort det mesta av det här med familj och goda vänner!

Ibland är livet som vårt planerande inför en sommar, livet är något som ligger framför och när vi väl är där glömmer vi att njuta och leva. Men livet är inte framför, det är nu! Därför är en av livets konster att lära sig leva och njuta av det som är för dagen och inte alltid blicka framåt.

Ha en skön fortsatt sommar och njut av det som är.
Hoppas dessutom att vi ses på lördagens sommerlife 16 på Skutberget och sedan 11 till gudstjänst i Pingstkyrkan.

Vi ses!
Staffan

I love storys

Ja ja! Jag vet! Det var längesedan jag bloggade men sluta sura nu och häng på istället.
Förra fredagen klev jag och fyra andra upp kl 02.30 för att bila ner till Malmö. Varför?
Delta in en konferens som heter United Open som en kyrka som heter Öresundskyrkan united håller. Kul resa! Dels är det kul att bara åka bil, äta, hänga med goda vänner, sedan att få möta massa sköna människor i Malmö och framförallt få höra deras berättelse. Så jag ska inte skriva så mycket mer utan du får också lyssna till några storys från Malmö.

PATRIK from United Media on Vimeo.

">

AMINAH & TOMMY from United Media on Vimeo.

">

HENRIK from United Media on Vimeo.

FANNY from United Media on Vimeo.

Vi ses

Staffan

This is it! Is this it?

-This is it! sa Michael Jackson och menade att nu var det sista gången han skulle stå på scenen. Idag såg jag filmen This is it och känner fascination över hans otroliga artisteri men framför allt känner man sorg över hans livsöde.

Träffade en gammal (gammal och gammal han är jämngammal med mig. gammal i det här fallet är mer ett uttryck för att vi känt varandra länge, ja ni förstår säkert vad jag menar så nog om detta) klasskompis som jag umgicks med väääldigt mycke. Otroligt kul att pratas vid och märkligt att tiden har gått så fort. När jag sedan går på stan och hoppas att träffa någon man känner från sin ungdom så tittar jag efter medelålders kvinnor och tunn/grånade män. (Bör kanske lägga till att jag är på minisemester i Jämtland) Det här börja låta som en riktig 40-års-kris-blogg!
Det jag ändå konstaterar är att livet rusar iväg otroligt fort. Det verkar ju inte sakta ner med åren utan tvärtom tempot bara ökar. Livet säger lite krasst: This is it!
Frågan är is this it?
Rullar bara livet på och sedan är det slut eller....finns det mer?
Har du firat påsk med god mat, ägg, godis, ledighet mm. Egentligen handlar påsken just om frågan: Is this it?
Det vi firar är ju Jesu död men framför allt hans uppståndelse Uppståndelsen från det döda säger att det finns hopp efter döden.
Så glad påsk på er!

Vi ses!

Ps Dom vi bor hos i Östersund (som också är gamla vänner) påpekar att jag bör nämna att mannen i huset är numera författare.

Hemsk association

Till följd av mina äventyr på vid en isvägg i Jönköping (se blogg: det blir inte alltid som man tänkt sig) fick jag sår på händerna som har tagit tid att läka. Det tillsammans med att jag inte har handskar på nu (för man tycker det är varm och vår) gör att jag fått torra händer. Och har man torra händer finns det bara en handkräm värt namnet (enligt min mamma) : HTH.
Så idag har jag försett mig med en HTH original, för extra torra och utsatta partier.
Efter en sväng hemma parkerade jag bilen vid kyrkan och gick in, nej just ja! jag glömde HTH:n i bilen. Vänder tillbaka, hämta HTH:n och tänker det blir bra att ha den i min nyinköpta data, bok, allt man behöver ryggsäck. Den har jag ju nästan alltid med mig och då kan jag när som helst smörja in händerna, praktiskt!
Vänta nu....! Vad påminner det om....! En man som alltid har sin handkräm tillgänglig och ofta smörjer händerna...! O nej! Farbror Barbro!! Den hemska barnterapeuten från tv serien Nile City.
Hjärnan är en otrolig central! Vad den kan koppla det ena med det andra, sätta ihop samband osv. Undrar om jag inte har bloggat lite mer ingående om det någon gång? Jo få se nu, 8 okt 2009 Större än Internet
Hur som helst associationer är intressanta, dom bara kommer. Det behövs ingen tanke möda utan dom bara dyker upp.
Då är min undran, vad associerar din hjärna med när du hör ordet kyrka?
Många kanske associerar med något positivt men helt tydligt så är nog det negativa dominerande. Varför gapar annars så många kyrkor tomma?
Tyvärr så tror jag att en hel del hjärnor tänker:
Något trist, kanske på grund av att man varit på någon trist gudstjänst.
Något ointressant, kanske på grund av någon ointressant präst/pastor som pratat på.
Livs förnekande, inte skratta, vissla mm i kyrkan.
Associationer är något sant för den hjärna som associonerar (svårt ord att stava till). Jag menar att det man har upplevt har man upplevt även om den bilden av något inte stämmer överlag.
Jag skulle vilja att ordet kyrka leder till associationer som: glädje, kärlek, frihet, vänner, helande, hjälp, skratt, dans mm.
Min stora livsutmaning är att det ska vara så, i varje fall i Forshaga.

Förresten så borde jag få ett års förbrukning av HTH, tänk vilken reklam för HTH när alla tusen läsare läser detta!

Vi ses

Staffan

Highlights

Vilken helg! Trött men glad. Grymt intensivt och innehållsrikt
Fredag
Efter ett två veckors uppehåll med Awake slog vi upp dörrarna och annonserade en talangjakt. Ungdomarna möts med dunkande musik, för dagen nya stolar (glömde att berätta att på morgonen kom dom efterlängtade stolarna, det blev så bra! Fler får plats, vi kan anpassa efter antalet besökare, lätt att duka upp för fest t ex.) och en inspirerad konferencier: Julia Svärd!
Ca 10 bidrag framförde sina talanger, mobiler filmade, tändare tändes, visslingar och jubel efter varje framträdande. Allt avslutades med några korta ord, om att alla är unika med unika talanger som bara väntar på att blomma ut, följt av en kort bön.
Awake är grymt bra, tack alla grymma ledare!

Lördag
Nu var det dax för den avslutande dagen på en turné som pingst centralt anordnat med Pelle Hörnmark (hövdingen för pingst) i spetsen. Tanken med det hela har varit att anordna ledarträffar i hela landet för att inspirera för att göra världens bästa budskap tillgängligt för många fler. Vilken succé! Träffarna har tillsammans samlat mer än 3000 ledare! Nu var det Örebros tur och vi var ca 500st samlade. Dagen innehöll storsamlingar och seminarier och allt med väldigt hög klass. Kul också med bussresan tillsammans med vänner från Karlstad och Kil.

Söndag
Grow 10!!
Det var dukat för något utöver det vanliga.
- Dom nya stolarna på plats!
- Ett taggat band med två nya låtar!
- En inspirerad talare: Sara Lindholm.
- Nya och gamla vänner.
- En skid, bmx och Jesus fantast!
- Äppelkaka med vaniljsås.
Ja du kan nog räkna ut att det hela blev bara sååå bra. Tack alla som gjorde det möjligt, ni är fantastiska!
Ord som ringer kvar i mina öron är svaret på frågan som en ledare i Malmö fick om varför deras lifegrupp växer hela tiden? - Vi bara älskar dom! (på skånska)

Var du inte med? Aj då! Det var illa! Det som är glädjande är ju att det kommer nya chanser varje helg. Gör söndag kl 16 i Pingstkyrkan till en god vana, jag lovar det är inget offer utan en investering.

Vi ses!

Staffan

Inte som jag tänkt mig.

Har du varit med om att saker och ting inte blivit som du tänkt och du funderar: Hur blev det så här? Jag var med om två sådana tillfällen i Jönköping förra veckan.

Vi var kanske ca 1500 ledare från olika kyrkor som träffas i pingstkyrkan Jönköping för konferens.
Själv hade jag glädjen att få tala och berätta om världens bästa kyrka: Pingstkyrkan Forshaga. Anförandet handlade om den förändringsprocess vi som kyrka gjort. Eftersom många frågar vad vi har förändrat så passade jag på att räkna upp några konkreta saker. Naturligtvis kom jag in på förändringen när det gäller musikstil osv, och att det i sig föranlett oss att sälja både orgel och flygel. När jag talar om detta ser jag att på första bänken sitter pastorn för Södermalmskyrkan i Stockholm, Lennart Torebring. Jag vet att deras kyrka också håller på att sälja sin stora kyrkorgel så jag skämta till det lite och säger att dom har en orgel till salu om det finns någon intresserad, varefter jag avslutar med att trycka på att den orgeln är stor så jag utbrister: "ett stort as"
Vad jag inte då tänker på är ju att bara några meter från mig står pingstkyrkan i Jönköpings "stora as" orgel. Ja ja jag bjuder gärna på den och det roade många.
Ett ord till Södermalmskyrkan, jag har inget personligt emot eran orgel! Ni är en fantastisk kyrka som ständigt når nya människor med världens viktigaste budskap, all heder till er och tack för det ni delade på konferensen.

Utanför själva kyrkan kunde man pröva på is klättring med pikskor och is yxor. När jag ser sådant tänker jag som Emil - man ska pröva på det som är!
Sagt och gjort jag tog på mig selen och efter några instruktioner var jag igång, iförd två is yxor, slalompjäxor utrustade med stora piggar, hjälm, sele samt mina vanliga kläder som till dagen var jeans, långärmad vit t-shirt, svart väst och halsduk. Det var svårare än jag trodde och jag hade stora problem med att få fäste i isen. När jag när kommit upp en bit och ska försöka få in yxan i isen tar jag satts och träffar mig själv i huvudet med baksidan av yxan. (nästan som Homer gör i början av Simpson the movie) Aj tänker jag, det där var inte bra! Och mycket riktigt det var inte bra, blodet började droppa från ögonbrynet. Efter konstaterande att det inte behövs sys blev jag omplåstrad. Och jag klarade kläderna!! Vilken skräll!
Från en spännande utmaning till att stå med blodet droppande utan för Jönköpings pingstkyrka. Ja det blir inte alltid som man tänkt sig. Ibland bättre och ibland sämre. Ja jag tycker faktiskt att orgelaset blev bättre, folk fick ett gott skratt och kom ihåg det.

På söndag är chansen stor att det blir bättre än vad jag har tänkt mig. Vi har besök av Sara Lindhom från Öresundskyrkan United (http://www.united.nu/)
14.00 Seminarium för alla som är intresserad av att bygga en växande kyrka.
15.30 Mingel, kom och häng med gamla och nya vänner.
16.00 Gudstjänst med Sara, glad musik, skön atmosfär, livsavgörande budskap.

En faktor som är viktig om det ska bli bättre än jag förväntar mig är om du kommer, festen blir bättre med dig och dina vänner.

Vi ses!

Staffan

Ha! Det var Laura Branigan!

Vad är det här för låt?
Brorsan och jag stannade strax före liften och lyssnade på låten som spelades i backen.

Detta utspelar sig i Trysil. Jag är nyss hemkommen från fem dagars läger med ett trettiotal sköna ungdomar. Många timmar i backen, lekar, tävlingar, god mat och samtal om kristen tro.
Trysillägret är fantastiskt!

- Jag tror det är Self control med Laura Branigan, sa jag.
- Det är det inte, det är The Pretenders, säger en man bredvid som lyssnat till vårt samtal.
- Nej det är inte The Pretenders jag är ganska säker på att det är Laura! sa jag.
Vi åkte ner och tog liften upp och alldeles när vi skulle åka kommer The Pretenders mannen ikapp och säger att han kollat upp att det var The Pretenders. Ja vad säger man då, jag var inte övertygad.
Senare på dagen var det dax för en fika med några pastorspolare. Jag kom lite tidigt till caféet men där var redan tre av vännerna tryckande på varsin mobil.
- Finns det nätverk här? - Ja varför tror du annars att vi sitter här?
Kopplade direkt upp mig och fick fram att det var Laura Branigan och inte The Pretenders!
Sedan sökte jag hela dagen efter The Pretenders mannen för att ta ur honom denna alvarliga villfarelse i musikens värld, rätt ska va rätt.
Mitt sökande blev resultatlöst!
Är det viktigt att ha rätt?
Är det viktigt att rätt ska vara rätt?
Nja det beror ju på vad frågan handlar om. Handlar det om vilken låt som spelas i backen så är det inte viktigt. Om det däremot handlar om man ska fylla på diesel eller bensin när man tankar så är det lite viktigare.
Undrar om det inte har med mognad att göra om man kan släppa oviktiga saker och inte behöva ha rätt jämt utan låta det bero.
Hoppas jag har växt och mognat lite till.

Kan ändå i min tanke njuta av att The Pretenders mannen i något sammanhang kommer att höra låten på radio som följs av att radioprataren säger:
- Och det var Self control med Laura Branigan!

Vi ses!

P.s I morgon är det gudstjänst som vanligt kl 16 med inslag från lägret, ta med dig hela släkten och kom!

Staffan