Förlåt att jag upprepar mig!

Jag har sagt det förut och säger det igen: - Jag älskar storys!!
Buffel (före detta), en estradör med mustigt språk, stora journalistpris vinnare -84, musiker, författare. Ja mycket kan sägas om Göran Skytte men vad han framför allt är så är hans liv en berättelse om Guds kärlek och dess kraft till förvandling.
Vi (ca 200 pers) skrattar, tystnar, grips och berörs av Skyttes berättelse om sin omvändelse.
På utsidan såg allt så bra ut, ära, berömmelse, rikedom osv. Skyttes inre var en helt annan verklighet som till sist får honom att vända sig till den Gud han vänt ryggen åt och avskaffat för ca 20 år sedan. Han ber en bön: Gud hjälp mig!!
Där börjar en vandring med ny riktning för Skytte som sakta för fram till en bekännelse om en kristen tro.
Jag kan varmt rekommendera hans bok Omvänd.

Skyttes berättelse sätter ord på något vanligt hos många av oss. Att leva ett liv där man till det yttre har det bra (och det kan absolut vara sant) men samtidigt bära på ett inre som är fyllt med rädsla, kaos, ensamhet mm.
Hans berättelse säger också att Gud finns och att han bryr sig!
Att Gud faktiskt är nära, hör vårt rop om hjälp och kan genom olika små redskap (människor, händelser mm) leda oss fram till sig.

Berättelser är starka. Vi kan ju ha lite olika uppfattningar och tyckanden om Gud osv men vad säger man om någons personliga erfarenhet?

Skytte är bara en av mångas erfarenhet.

Ja, det var väl allt för idag!

Vi ses!

Staffan

En kyrka för vanligt folk

-Ser du på för mycket TV?
-Har du ett antal gånger sagt: -Nu ska jag börja mitt nya liv!
-Känner du dig ibland ensam mitt bland många människor?
-Har du någon gång inte haft pengar kvar innan lönen så att du handlat frukost på tankkortet på macka?
-Tänker du sällan på döden, men när du gör det blir du nedstämd så därför gör du det sällan?
-Tycker du om Bruce Springsteen, Tomas Ledin eller Michael Jackson?
-Tycker du alltid att du har för lite pengar?
-Tycker du det är svårt med barnuppfostran?
-Tänker du ibland att det är nog bara jag som har dom här problemen och funderingarna?
-Går du omkring och är sexuellt frustrerad?
-Tycker du att jag har det rätt så bra i varje fall!
-Jämför du dig alldeles för mycket med andra?

Om några av dessa saker (plus några till) stämmer in på dig skulle jag vilja säga att du är nog en rätt så vanlig svensk. Min upplevelse är att vi alla har rätt så lika behov, brottas med samma saker i våra liv och känner glädje över samma saker.
Du och jag är ganska vanliga!

Väldigt få svenskar går regelbundet i någon kyrka så dom som gör det får faktiskt betecknas som ovanliga. Dom som går i kyrkan är ofta släkt med varandra eller har hamna så snett i livet att man behöver vara där. Kanske dom som går dit har ett speciellt religiöst behov, lite svaga på nåt sätt. Man kanske är förtjust i psalmsång, orgel eller gamla läsarsånger.
Ja vad vet jag men som sagt ovanliga är dom!

Därför antog Pingst Forshaga en slogan för kyrkan som lyder:
Pingst Forshaga - En kyrka för vanligt folk.
Uttrycket kommer från en student som, när hans skulle kommentera sitt första gudstjänst besök så sa han: - Det kändes som en kyrka för vanligt folk!

Välkommen du oxå! Vi blir bara fler och fler vanliga människor i vår kyrka.

Vi ses!

Staffan

Isterband är icke människoföda.

När jag var liten var min uppfattning om mat, att det var något nödvändigt ont. Jag önskade att man kunde ta ett piller var dag och slippa äta.
Dom som känner mig idag vet att jag ändrat uppfattning vad det gäller mat.
För några år sedan var brandkårs gänget bjudna på ett spadygn på Selma L. Där serverades mycket god mat och jag fick ryktet om mig bland mina vänner där som en matälskare. Själv har jag nog inte sett mig som sådan men jag börja mer och mer förlika mig med tanken att det kanske är sant.
Jo jag tycker om mat! Det är få saker jag inte äter, här är listan på dessa.
Bruna bönor och ärtsoppa: Ätes ej pga själva konsistensen.
Lever: Har med både förr nämnda orsak men också själva smaken.
Isterband: Kan man ju höra på ordet att det inte är tjänligt som människoföda!

Har nyss införskaffat Paolo Robertos andra kokbok, Italiensk fastfood. Vi lagar en hel del italiensk mat hemma. Att faktiskt ta sig tid att laga mat är vad jag skulle kalla vardagslyx. Paolo säger pricksäkert i förordet till boken "-halva Sverige har investerat i nya kök men det är ingen som lagar någon mat i dom, man använder bara micron"
Kanske ligger något i det. Vad vill jag med det här blogginlägget då? Slå ett slag för god, hemlagad mat. Alla kan laga god mat! Jag är ingen sån där så att jag kan laga mat på känn men jag säger som mamma, jag är ju läskunnig. Nyårsafton jobbade min fru på kvällen så jag gjorde i ordning en trerätters middag. Gratinerad hummer, oxfilé med hemmagjord pepparsås och klyftpotatis samt pannacotta. Kan vara ett tips till några män, jag säger bara det uppskattades!!

I söndagens gudstjänst försökte jag tillverka pannacotta genom att mala ner isterband i en köttkvar med förväntan att det skulle komma pannacotta ut ur den. Det går naturligtvis inte! Men i det verkliga livet agerar vi så med vad vi stoppar i oss för själslig föda. Vad blir det om man bara matar sig med s.a.t.c , lite Kungarna av Tylösand samt lite trevligt vardags tv våld? Ja inte blir det Moder Therese precis!
Utan att bli för moralistisk och slå ner på allt så måste vi förstå hur reklam fungerar. Det du ser, tar in tillräcklig många gånger kommer att styra dina värderingar som i sin tur styr dina val. Dina val styr ditt liv.
Ibland blir jag minst sagt bekymrad framför allt för den kommande generationen och vad gör vi som vuxna åt det.
Ja nu blir det för djup och problematiskt snart. Orkar du inte fundera på det sista delen av bloggen så ta fasta på den första då. Laga ny god mat!!

Vi ses!

Staffan

Paolo Roberto - en riktig man!

Orden uttalades av en sommarpratarna i slutet av programmet mad samma namn, där fem av pratarna träffas över en middag och samtalar om varandras livshistorier.
Vad är en riktig man? Är det manligt att, som männen vid ett av borden i programmet Lite sällskap, ha grabbig ton typ: - ja nu tar vi oss en whisky! Hö hö hö!
Jag kan bli trött på mig själv i bland, att jag i min egen osäkerhet tar till grabbighet, onödiga skämt osv. Det har talats mycket om kvinnors frigörelse och det på både gott och ont. (vad jag menar med det? det får vi ta någon annan gång) Men min uppfattning om mig själv och många andra män är att vi ofta sitter fast i en allt för stereotyp bild av oss själva. Att vi ofta gömmer undan vårt känsloliv på grund av vår oförmåga att kommunicera. Att vi många gånger abdikerar från ansvar vi har inför våra närmaste och gömmer oss bakom bilder om hur en man ska vara.
Oj oj oj tänker du, det var en mörk bild, går du genom någon personlig kris Staffan?
Nej inte direkt, jag bara längtar efter att bli mer äkta, varmare människa, mognare man, bättre äkta man och pappa osv.
Gång på gång hör man berättelser som bara bekräftar att det finns ett skriande behov av mogna män som tar ansvar, är goda förebilder för både killar och tjejer. Senast i raden av berättelser jag hört var Sir Elton John som berättade att hans pappa aldrig trodde på honom och att hela hans artisteri var ett försök att visa sin pappa att han dög till något. Hans pappa var aldrig och lyssnade på någon av hans konserter - så tragiskt!
Jag möter ständigt unga grabbar som saknar en pappa och tjejer som inte har fått den kärlek, uppskattning som bara vi pappor kan ge. Resultatet för dessa tjejer är att man ständigt söker uppskattning hos killarna och när man får det - blir man någon!
Vad ska du göra åt detta då Staffan?
Jag ska starta en till Lifegrupp! I kyrkan finns mindre gemenskaper som vi kallar för lifegrupper. Tanken med dessa är att ingen ska vara ensam och det är tillsammans vi kan växa som människor. Många av grupperna är uppdelade i män och kvinnor pga praktiska skäl men också för att vi tror det är bra för t ex oss män att träffas själva.

Åter till Paolo Roberto och vad Tomas Sjödin sa om att han var en riktig man:
- När han (Paolo) fällde en tår i programmet så växte han i min värld!

Vi ses!
Vänta lite humor till sist.



Staffan

Jag har tid med allt jag vill

Det pågår en epidemin i forshaga!!!!
Den heter: Frisbeegolf!
En smitta som främst verkar sprida sig bland män och är väldigt smittsam just kring medelåldern. Kvinnor och barn sitter ensamma i sina stugor medan mannen är ute på runda efter runda. Alla pengar går till nya drivers, mid range och putters medan familjer svälter där hemma.
Nja så långt har det inte gått men vilken fluga det blivit! Jag är själv smittad och är ute var och varannan dag.
Det som jag vill reflektera lite över är ju att man "har" tid med det man vill eller rättare sagt man tar sig tid med det man vill.
Vi säger ju ibland att vi inte har tid för det eller det men är det egentligen sant?
Jag hörde en typ ståuppare som sa något i stil med: - Min farfar var sjubarnsfar, heltidsbonde utan semester, jaktledare, kyrkvärd, aktiv i nykterhets föreningen mm. Min far var trebarnsfar, heltidsjobbare med semester och aktiv i idrottsföreningen. Jag har två barn, heltidsjobb med semester och jag hinner ingenting!!
Poängen är att vi är den generation som har mest fritid och ändå säger vi att vi inte har tid med olika saker.
Visst tempot har ökat, förut var ofta frun hemma med barnen osv. Men ändå kvarstår faktum att vi faktiskt har mycket fritid. Vart tar all tid vägen? Enligt vissa undersökningar så ser du och jag på tv en månad/år. Det här ska inte bli en blogg mot tv:en även om det kanske skulle behövas. Nej jag vill bara fundera lite över det hela och jag märker att jag har tid för saker jag vill, t ex frisbeegolf. Men vill jag verkligen se på TV så mycket? Nja det verkar som mycket tid går till det jag kanske inte verkligen vill men till saker som är lätta och inte kräver så mycket av mig.
En liten återknytning till förra veckans blogg om alphakurs. - Jag har inte tid att gå en Alphkurs! Det kan ju vara sant, fast jag undrar på vilket plan det är sant.
Vad kan vara viktigare än att ta sig tid att fundera över livets stora frågor om Gud, liv, och död??
TV program? En golfrunda? Tvätta bilen? eller......?

Känns som jag kommer återkomma med funderingar om din och min tid, nu har jag inte tid att skriva mer den här gången.

Prova-på-alpha i morgon kl 19 i Pingstkyrkan om du har tid?

Vi ses!

Staffan

Nästan sant.

Finns Gud?
På den frågan finns bara två svar: Ja eller Nej!
Kan man inte säga: - jag vet inte?
Jo det kan man säga men det har ju inget med sanningen att göra. Om någon frågar mig om en liter mjölk kostar 7.50kr, så kan jag ju svara ärligt och säga att jag inte vet men det påverkar ju inte mjölkpriset utan det kostar vad det kostar oavsett min okunskap eller kunskap.
En matematiker (publicerat i tidningen Vetenskapens Värld) kom fram till att det är 67% chans att Gud finns.
Vet du att Gud finns då Staffan?
Jag tror att Gud finns. Med det menar jag att min och andras kunskap och erfarenheter har gett mig en övertygelse om att Gud finns.
Återigen det finns bara ett rätt svar på frågan. Om nu Gud finns så är det sant inte bara för mig, utan för alla andra också.
Så frågan står kvar: Finns Gud?
Spelar det någon roll om Han finns eller inte?
Absolut! Min pappa dog för några år sedan och jag saknar honom vissa stunder, framför allt saknar man vetskapen om hans närvaro. Jag är så tacksam att han var närvarande hela uppväxt. På samma sätt gör det naturligtvis skillnad att ha Guds närvaro och hjälp i sitt liv.
Om man sedan funderar över livets slut och vad som kommer efter så blir det stor skillnad att leva och dö med ett tydligt hopp än bara: -Man får väl se hur det blir!

Jag vet, det är svåra frågor att ta tag i men ändå så viktiga och därför har jag ett förslag till dig. Gå en Alpha kurs! Alpha kurs är en kurs om kristen tro som inte kräver några som helst förkunskaper utan bara nyfikenhet. En alpha kväll ser ut som följer:
1. Vi sätter oss vid dukat bort och äter tillsammans.
2. lyssnar på ett föredrag.
3. Kaffe/the och samtal om föredraget. I samtalet är taket högt, inga frågor för konstiga.
I Forshaga är det Svenska kyrkan, Missionskyrkan och Pingstkyrkan som gör alpha tillsammans.
Så välkommen den 29 sept kl 19 till Pingstkyrkan för en första smaka på träff då du inte behöver bestämma dig för att gå hela kursen.



Vi ses!

Staffan

Det ultimata kärleksbeviset

What is love? frågade sig Howard Jones typ -83 i en låt jag lyssnade en hel del på. Det är en bra fråga!
Det finns naturligtvis kärlek i olika nivåer osv. Jag har en otroligt skön kudde (nån typ av tampurkudde) den är hård, strikt och inte oformbar. Är det kärlek?
Hur mäter man kärlek?
Om någon säger: - Jag älskar dig! till dig, hur vet du att det är sant?
Oavsett vad du tycker och tror om Jesus, så sa han en del bra saker. Bl a sa han: "Ingen har större kärlek än han som ger sitt liv för sina vänner"
Alltså större uppoffring större kärlek!
Här är ett klipp om två bröder och om mycket kärlek. Händelsen utspelade sig i Augusti i år.
Varning!! Otroligt stark story!


Broderns livsavgörande handling kommer att påverka den överlevande broders liv, varje dag och för alltid.
Jag kan känna igen mig i den överlevande brodern.
Mitt liv har påverkats på liknande sätt sedan den dagen jag förstod att Gud (Jesus) gav sitt liv för min skull. Ditt liv blir inte heller detsamma när du förstår hur mycket Gud faktiskt älskar dig.

Ja, det blev en otroligt seriös blogg den här gången men det kan inte hjälpas, budskapet om Guds kärlek är mitt livs ärende och uppdrag.

På söndag är det gudstjänst kl 16 som vanligt. Premiär för ny trummis samt avslutning på serien: Jesus for president - ditt viktigaste val!

Vi ses!

Staffan