I see dead people!

För en vecka sedan gjorde vi en tripp till Stockholm för att gå på en utställning. När vi berättade för kompisar vart vi skulle möttes vi med div reaktioner. - Fy vad otäckt! - Va?? - Varför då? Utställningen heter BodyWorlds och har visats runt om i världen i 17 år. Människor har donerat sina kroppar för att visas upp som en anatomilektion. Så de kroppar och kroppsdelar som visas är riktiga kroppar. Varför vill man då gå och se på detta? För vår del var det nog ren och skär fascination över att få se hur vi verkligen ser ut på insidan. Det upplevdes inte alls skrämmande utan väckte bara stor förundran över hur fantastiskt en människokropp fungerar. Jag kan förstå människors skepsis över utställningen och några ser det som omoraliskt att behandla döda på det sättet. I relationerna anar jag också det vi har så svårt att hantera i Sverige: döden. "Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta? Friden i själen, ja vem skulle skänka mig den? Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden? Om du inte fanns till, vem tog hand om mig sen?" Texten kommer från sången "Du måste finnas" från musikalen Kristina från Duvemåla. I sången brottas Kristina med sin Gud. För hundra år sedan hade svensken redskap för att handskas med döden det redskapet var Gudstron. Den tron har effektivt blivit nedmonterad med åren och inte ersatts med något annat redskap. Ja men om Gud inte finns så är det väl ingen ide att tro på honom! Helt rätt!! Det vill jag verkligen skriva under på! Men hur vet du att Gud inte finns? Hur kan man vara så tvärsäker som P1:s värd i Ring P:1 och säga: Jag det där med Gud har ju vetenskapen visat att det inte är sant! Oj tänkte jag! Det var visst en liten myra i ett stort universum som pep ut i rymden att Gud inte finns. Nej det skulle vara klädsamt med mer ödmjukhet inför livets riktigt stora fråga. Låt mej avsluta med en historia i ämnet. En ateist satt bredvid en liten flicka på ett flygplan. Han vände sig mot henne  och sa: - Vill du prata en stund? Flygresan går snabbare om man pratar med någon.  Den lilla flickan, som just börjat läsa en bok svarade den främmande mannen: - Vad vill du prata om då? - Åh, jag vet inte, vad sägs om att det inte finns någon Gud, himmel, helvete eller liv efter döden? sa ateisten med ett finurligt leende.  - OK, sa flickan. - Det skulle vara intressant att prata om det, men låt mig ställa en fråga först: En häst, en ko och ett rådjur äter alla gräs. Varför bajsar då hästen klumpar, kossan stora blöta blajor och rådjuren små hårda kulor? Ateisten, uppenbart förvånad över den lilla flickans intelligens, tänker ett tag och säger: - Hmm, ingen aning! Flickan sade: - Känner du dig verkligen kvalificerad att diskutera om Gud, himmel och helvete, och livet efter döden om du inte vet ett skit? Och så återvände hon till sin bok.....   Vi ses! Staffan

Släktbaluns

Släktbaluns på Medevibrunn i helgen! Släkt jag inte träffat på måååånga år, släkt jag knappt visste fanns samt välkända ansikten. Släktträd med kort, tipsrunda med div frågor om rötterna osv fantastiskt kul! Rötter är viktigt. På många sätt! Nu tänker jag främst på de rötter som handlar om att du och jag hänger inte fritt i luften utan vi kommer från ett sammanhang och hör hemma i ett sammanhang. Alla behöver någon typ av tillhörighet. Tillhörighet har med identitet att göra. Sverige anses vara ett av världens mest sekulariserade (icke religiöst) länder. Ett av problemen vi får när vi tar bort Gud från dagordningen (här måste jag bara säga att man kan inte bara ta bort Gud så där bara, Gud finns inte för att vi beslutar att Han finns eller inte) är rotlöshet. Utan ursprung, syfte, mål blir vi hängande i luften och får på egen hand försöka hitta dessa, vilket är ganska svårt. Hörde för några dagar sedan på ring P1 där programledaren sa att det där med Gud och bibeln har vi ju vetenskapen bevisat nu att det inte är sant osv. Oj oj tänkte jag! Det var stora ord från en liten varelse, i ett litet land, på en liten planet, i ett litet hörn av en galax med flera miljoner solar, i ett universum med miljoner galaxer. Påminner mej om en historia jag hörde för ett tag sedan. En ateist satt bredvid en liten flicka på ett flygplan. Han vände sig mot henne  och sa: - Vill du prata en stund? Flygresan går snabbare om man pratar med någon.  Den lilla flickan, som just börjat läsa en bok svarade den främmande mannen: - Vad vill du prata om då? - Åh, jag vet inte, vad sägs om att det inte finns någon Gud, himmel, helvete eller liv efter döden? sa ateisten med ett finurligt leende.  - OK, sa flickan. - Det skulle vara intressant att prata om det, men låt mig ställa en fråga först: En häst, en ko och ett rådjur äter alla gräs. Varför bajsar då hästen klumpar, kossan stora blöta blajor och rådjuren små hårda kulor? Ateisten, uppenbart förvånad över den lilla flickans intelligens, tänker ett tag och säger: - Hmm, ingen aning! Flickan sade: - Känner du dig verkligen kvalificerad att diskutera om Gud, himmel och helvete, och livet efter döden om du inte vet ett skit? Och så återvände hon till sin bok..... Vi ses! Staffan  

Inga ateister i skyttegravarna

Häromdagen var jag på en utbildning och som vanligt när några förstår att jag faktiskt är typ präst och därmed också seriöst troende så kommer frågorna.
- Är det inte svårt att som kyrka attrahera dagens människor och speciellt unga med tanke på hur upplysta vi är osv?
Ja det kan man undra!
Jag började inte förklara vikten av att kyrkan måste bli nutida, relevant, förståelig osv som är några av mina käpphästar.
Vi stod i vagnhallen och skulle ut på praktiska övningar med brandbilar, eld och vatten så det var läge att gå rakt på sak.
Mitt svar blev typ: - Inför döden är en ny platt-TV en klen tröst! Häll i en svensk lite alkohol och vips blir hon ofta religiöst intresserad.
Varpå frågeställaren säger - Det är nog så som någon sa "det finns inga ateister i skyttegravarna"
Hur är det med dig?
Vad ska till för att du ska bli religiös?

Jag tror de flesta hoppas på något mer, Gud, liv efter döden, djupare mening. Men av rädsla för att inte finna några hållbara svar vågar man inte ta sin längta på allvar och undersöka saken.
Det är bättre att gå och hoppas än att hoppet kanske släks och det blir helt hopplöst.

Här i texten skulle jag vilja utmana dig att följa din längtan och söka upp en kyrka i din närhet och det är det jag också gör nu. Men full frimodighet till detta har jag inte. Det finns många fantastiska kyrkor med varm troende, erfarna, öppna människor. Med ett sant budskap som ger svar och hjälp.
Det finns dessvärre en hel del trångsynta, livlösa, hjälplösa kyrkor (där man tummat på budskapet och därför inte kan ge hjälp till sökande människor)
Oj då! Nu kanske jag trampar någon på tårna men det kan ju bero på att du har tårna på fel ställe!

Åter till alla vi som längtar och hoppas. Följ din längtan! Det kan inte finnas något som är viktigare än att få tag på något som håller i livet och i döden.
Jag har faktiskt funnit det och vi blir fler och fler.

Vi ses

Staffan H, Pingst Forshaga - En kyrka för vanligt folk!
www.forshaga.pingst.se

Platser är människor

Är på resande fot och byter tåg i Laxå. Stationshuset är under renovering så jag tar en promenad istället. Har åkt igenom Laxå några gånger men inte fått nån känsla för samhället. Den känsla jag får nu när jag går några kvarter och möter ett antal tomma affärslokaler är: Hur kan man bo här?

Kan tänka mig att när någon råkar (ja man måste nästan råka åka in i Forshaga) passera genom Forshaga så tänker man nog samma: Hur kan man bo här?
Inte för att det finns så många tomma lokaler överallt som berättar om svunnen storhetstid utan för att det är ett litet samhälle i djupaste Värmland.

Ja varför bor jag i Forshaga?
För att jag vill bo i Forshaga!
Vad är det som gör att jag vill det och trivs utmärkt med det och inte är ett dugg sugen på storstaden osv?
Ja det kan vara många orsaker. Enkelhet, transport, närhet till allt på cykelavstånd osv.

Men den övervägande faktorn som gör att man faktiskt kan trivas nästan var som helst stavas: MÄNNISKOR!

För förra söndagen intervjuade jag en man i gudstjänsten som sa att en av hans mål framåt var att skaffa fler vänner och dessa vänner i sin tur skulle också få fler vänner.
Mer och mer förstår jag att kvalitén på livet handlar om de vänner jag har runt mig. Så till dig som läser detta och är en av mina vänner: Tack för att du finns!

Tänk efter själv, vilka är det i din närhet som gör att du trivs där du är.
Säg det eller på något sätt visa dessa människor din uppskattning.
Sedan kan man fundera över om det finns några i min närhet där jag kan få vara en av de betydande faktorerna för att dessa ska trivas med att bo just där man bor.

Vi ses!
Staffan

Lite guldkant på tillvaron

Tänk hur enkelt vi kan sätta lite guldkant på tillvaron med enkla medel.

Jag fyllde 44 igår (själv trodde jag det var 43) och på kvällen var vi med några vänner på den nyöppnade restaurangen Texas Longhorn. Efter 23 års äktenskap har jag lärt mig att välja samma maträtt som min fru, hon har nämligen väldigt god smak. Sagt och gjort jag valde (på min frus inrådan) BQ Ribbs, oj oj oj vad gott! Att få sitta ner och avnjuta en god måltid med 8 av mina vänner var en riktig höjdare. Och med det var allt mer än bra.
Det som sedan hände som satte guldkant på kvällen var två saker.

1. Min Fru höll ett kärleksfullt tal till mig inför våra vänner. Tack älskling det värmde verkligen!
2. När vi bestämt oss för att åka hem till oss och avnjuta lite efterrätt och vi väntar på att servitören ska komma och ge oss notan. Då reser sig en i sälskapet och går fram till disken för att betala. När jag gör en ansats till att göra samma sak säger min vän
- Det är redan gjort! Han bjöd hela sälskapet på middagen!
Första reaktionen från oss alla var, - men behövde du inte göra osv sedan övergick det inte ord av tacksamhet.
Dessa två saker gjorde att kvällen fick guldkant för oss alla.
Jag blev rörd av min frus tal. De som lyssnade berördes också av talet och det kändes säkert skönt för Marita att få säga det hon sa.
Alla vi som ätit kände glädje över att bli bjuden på mat (som vi säger till våra barn: ät mycket när det är gratis). Han som bjöd kände den unika glädjen över att få bjuda. (Kom ihåg det att när någon bjuder så kan man visa sin förvåning över handlingen och utbrista typ - men det behöver du inte osv. Men det är viktigt att dessa kommentarer snabbt övergår till -tack så mycket. Annars tar man bort glädjen över att få bjuda)

Två enkla handlingar som gjorde det lilla extra. Det ska vi göra mer av.
Håll fler små hyllningstal till varandra. (behöver inte vara långa tal, hellre korta och hjärtliga)
Bjud fler på mat!Behöver vara 8 personer på middag, kan vara en varmkorv på macken.

Vi ses!

Staffan

Lyssna!!

Gott nytt år!

Har bestämt att inte skriva någon mer blogg förrän du har lyssnat på P1 programmet vintepratare med Tomas Sjödin.
Så varsågod att lyssna och som sagt vill du att jag ska fortsätta att blogga så måste du först ta dig tid att lyssna, du kommer inte ångra det.
Tomas är pastor/författare/föreläsare med en unik förmåga att sätta ord på det svåra samt ge tröst, hopp och med fantastiska formuleringar lyfta för oss människor viktiga sanningar som hjälper oss leva rika liv.

Vi ses!

Änglahyss

Jag älskar Emil!! Är det Emil på TV så blir jag sittande även om jag sett avsnittet hur många gånger som helst.
Nu i juletid är ju berättelsen om när Emil ställer till med "det stora tabberaset i Katthult" aktuellt. Emil får hjärta för fattigjonen som blivit lurade av kommandoran och bestämmer sig för att ställa till kalas när hans föräldrar är på julbord.
När drängen Alfred hör idéen blir han lite fundersam och fråga Emil
- är du säker på att det här inte är något hyss?
Emil svara - jaaarå det här är ett sånt hyss som änglarna klapper i händerna åt!
Har du gjort något änglahyss nyligen? Julen är ju en fantastisk tid att göra det.
Änglahyss definierar jag som goda gärningar som är lite utöver det vanliga och som framförallt inte är väntade. Dessa är riktade så att tanken inte är tjänster & gentjänster utan ren och skär godhet utan förväntan på motprestation.
Här är några tips?
- Ge en julblomma till någon bara för att du vill i motsatts till den klassiska blir-bjuden-hem-till-dig-och-det-är-kutym-att-ha-med-sig-något-till-värdinnan-blomma.
- Skotta helt oväntat grannens gård! (jag hoppas det kommer mycket snö!!)
- Du vet att någon inte har det så fett, ge pengar! Gärna anonymt.
- Köp några julklappar till barnen vars föräldrar/förälder har starkt begränsad ekonomi. Jag lovar dig att dessa julklappar är dom roligaste att ge istället för den 8:e julklappen till de barn som får många.
- Betala dubbelt när du är ute och äter och säg att du bjuder nästa som kommer och beställer samma sak som du ska äta.
- Hjälp någon som du vet inte kan hjälpa tillbaka.

Detta är vad julen handlar om: Att någon gav sig själv till oss av ren och skär kärlek.

Ha nu en riktigt god jul och tänk på det jag skrev i mitt förra blogginlägg så att framför allt barnen får en god jul.
Till sist ett kul youtubeklipp.

Vi ses!

Alla vill väl ha en vit jul!?

Mammas kramar känns plötsligt annorlunda, fasters skämt blir omöjliga att förstå och morfar luktar så där konstigt.
Det är många barns julupplevelse. Julen är ju barnens högtid men också alkoholens.
Jag vill inte låta som en moraltant...farbror men faktum kvarstår att alkoholen är ett samhällsproblem med personliga tragedier som följd.
Lite snabba fakta:
Ca 400 000 svenskar är alkoholberoende.
385 000 barn växer upp i hem med föräldrar som dricker för mycket.
75% av våldsbrotten är alkoholrelaterade.
Rattfulla förare orsakar varje år 150 människors död. (250-400 totalt i trafiken)
5000-6000 personer per år dör pga alkohol.

Vad göra med dessa fakta?
Man kan ju göra som de flesta svenskarna och tänka att jag har ju inte problem med alkoholen men det är synd om dem som har det.

Tänk om vi istället skulle ta upp en svensk tradition som kallas för solidaritet.
Solidaritet (av latinets solidum, hela summan, kapitalet) innebär för kollektiv att gemensamt ta ansvar för något, inbördes gemenskap, att i egenskap av del av en grupp verka hänsynsfullt utan egenintresse för denna grupps bästa.

Kan du tänka dig en vit jul? En vit jul är att avstå från alkohol över 2,25% under julafton, juldagen samt annandagen.

Vi ses!

Ps Missa inte julshowen nu på söndag kl 18 i Pingst Forshaga - En kyrka för vanligt folk!

TV

Ja då är två veckors tv-fasta över(okej okej jag tjuvstartade lite på fredagskvällen) och som vanligt kan man konstatera: -Det går att leva utan tv, man hinner med mer saker utan tv, det är skönt att se vinterstudion igen.

Apropå tv. Har du tänkt på en trend i olika tvprogram där det går ut på att dra uuuuuuuuut på spänningen.
Paolo Roberto - på den sista rösten står det.................zooma in Staffan...............zooma in Sven......................Staffan!
- Vem åker ut Idol, blir det Nisse eller Ingrid........zooma in Nisse.......zooma in Ingrid...............båda i bild..............................Nisse!!!
Jag har ingen direkt åsikt om detta (har du?) förutom att det ibland blir lite segt.

På tal om trender så var ju breakdance populärt på 80-talet, denna gyllene tids epok.
Kolla in det här youtubeklippet, det är nästan outhärdligt!

Håll tillgodo!

Vi ses!

Ett liv i ett liv

När jag berättar att två av mina barn är vuxna blir många förvånade.
Hur gammal är du?
Hur gammal var du när du fick barn?
Jag är 43 och Ja! vi fick barn tidigt.
Då tänker någon direkt: -oj, jag ligger efter! Jag är 25 och har inte hittat någon att dela mitt liv med än!
Någon annan tänker: - Nej jag vill inte ha barn så tidigt det är sååå mycket jag måste hinna innan!
En tredje tänker: - Jag vill inte har barn!

Det här är inte ett blogginlägg om att få barn eller inte. Nej, det jag funderar över är alla möjligheterna som finns, för oss i den rika världen, att resa, utbilda sig, uppleva saker mm Men samtidigt som det är möjligheter så kan det också vara en press att man bara "måste" uppleva och göra massa saker annars kastar man bort sitt liv liksom.
Jag är fascinerad av människor som har så säkra planer om vad man ska göra i sitt liv och i vilken ordning det hela ska ske. Jag bruka själv säga att man inte ska prata om vad man borde göra utan istället försöka göra det.

Jag var på en intressant föreläsning igår kväll med en författare/pastor som heter Tomas Sjödin. Han sa mycket tänkvärt utifrån sin nya bok: Tusen olevda liv finns inom mig!
"För att vinna ett (önskat) liv måste man vara beredd att förlora ett antal andra liv"

Vad vill jag då säga om detta

- Allt kanske inte får plats i mitt liv, men det gör inget!
Det ryms bara ett liv i ett liv.
Och visst det livet kan rymma en hel del men även om det inte skulle rymma så många av de saker som vi ofta får i oss att vi "borde" uppleva så kan det vara ett rikt liv.

- Mycket kan planeras men inte allt.
Många av de saker som händer i livet styr vi inte över utan dessa händelser, inriktningar bara "blir eller blev"

- Lär dig att "gilla läget".
När Marita var hemma med våra barn tänkte hon inte på allt hon skulle hinna, göra, uträtta osv. Utan många gånger tog hon tid att sova middag tillsammans med små goa barn i sängen. Det är något hon är glad för idag för den tiden kommer aldrig igen.

Planera gärna, dröm gärna, genomför några drömmar men glöm inte att "det är dagarna som går, dagarna som, som är livet"

Vi ses!

Staffan

Okej då det är ju snart jul! Kolla in den här killen, David Phelps! Han är grymt smörig men har världens bästa tenorröst. Missa inte att lyssna 3,20 in i låten!!

Otraditionellt traditionellt

Förväntan är inte direkt hög när 120 morgontrötta ungdomar väller in i kyrkan för att traditionellt fira advent. Man tycker nog det är skönt att slippa någon lektion men att fira advent i pingstkyrkan är kanske inte första valet om man har fått välja att göra vad man vill.
Härligt att höra första reaktionerna.
- Det här ser inte ut som en kyrka!!?
Lite förväntan börjar spira att det kanske inte blir som man tänkt sig ändå.
Från högtalarna spelas Whams jullåt "Last christmas", scenen badar i rött ljus i den nedsläckta lokalen och på storbildsskärmen rullar snygg info.
Att sedan se att eleverna är med och lyssnar uppmärksamt och ger en spontan applåd, då känns det som att göra mål i fotboll.

Jag älskar att se det!! Att förpacka det gamla budskapet i ny förpackning och se att det funkar. Att jag sedan inte fick mycket hjälp av publiken i "Bereden väg för Herran" det är helt ok. För ärligt, hur bra är den låten? Hyfsat släpig, går högt på slutet och man behöver nästan några poäng i teologi på universitetet för att förstå texten.
"Bereden väg för Herran berg sjunken djup stån upp. Han kommer han som fjärran, var sedd av färdrens hopp. Rättfärdighetens furste, av Davids hus den störste. Välsignad vare han, som kom i Herrens namn"
(det är skolan själv som väljer sångerna)

Har du funderat på att besöka en gudstjänst den senaste tiden så är det dax nu på söndag.
1:a advent är nämligen stora gå-till-kyrkan-söndagen.
Blir det en traditionell gudstjänst i Pingst Forshaga på söndag?
Både ja och nej. Visst du kommer få sjunga någon av de gamla sångerna. (alla är ju inte lika sega som "Bereden väg" "Gå Sion" är klar bättre och lite lättare att förstå)
Sedan blir det en del otraditionellt också.
Men som sagt: -var traditionell nu på söndag och besök någon gudstjänst, förhoppningsvis blir du positivt överraskad!

Vi ses!
Staffan

Ok bara en sak till. Den här killen kan dansa!

Frusna ögonfransar

Jag kommer från en liten by i Jämtland som heter Nälden. Vårt hus låg invid ån som går igenom byn och vid vilken jag har tillbringat många timmar både i (då vi badade och dök efter fiskedrag) och runt når jag på våren på väg hem från skolan gick invid stranden.

På vintern blev det ofta rejält kallt i Nälden, ibland runt 40 grader! Som barn tyckte man det var mysigt men min pappa gick alltid ner några gånger då och då för att kolla så att oljepannan i källaren var ok. Idag förstår jag hans oro.

Jag gick längs ån när jag skulle till skolan och då det var riktigt kallt frös ögonfransarna till små isklumpar som man kunde tina med fingrarna. Då mins jag att jag hade ett knep för att slippa tina dom ofta. Jag blundade när jag gick. Risken med det var ju att man kunde gå ute i vägbanan. Ofta kunde man lyssna på hur det lät under skorna för att veta var man var på vägen. Knarrade det var man på sidan där det var lite lössnö men var det tyst var risken att man gick ute i vägbanan. Men då och då tittade jag och korrigerade riktningen så jag inte gick ute i vägen.

Idag har jag tittat upp lite och förhoppningsvis korrigerat min vandring lite.
Jag har varit på en begravning.

Begravningar är ju inget man ser fram emot direkt men dessa tillfällen är ändå så viktiga. Först och främst för att ta farväl, bearbeta sorg, lyfta fram hoppet osv. Men det också tillfällen för eftertanke över vår egen dödlighet och livets rikedom.

Att än mer ta vara på livet och framför allt visa, de människor man har runt sig, kärlek och omtanke. Vikten av det blir så tydligt i mötet med livets skörhet.

Låt någon/några idag få veta att du tycker om dom. Säg något kärleksfullt, visa det i handling på något sätt. Det är nu du har chansen!

Vi ses!

Ps På söndag predikar jag över ett viktigt ämne, C U there!

Gå i kloster?

Någon har sagt att en dags information, intryck mm motsvarar vad en människa för hundra år sedan upplevde ett helt liv.
Jag vet inte om det är sant men en sak är säker vi är bokstavligen bombas av information, reklam, facebook, twitter, andras liv (reality såpor) mm
Frågan är vad gör det med oss, vad gör det med mig?

En sak det gör med mig i varje fall är att det försämrar min koncentrations förmåga och gör mig splittrad. Som t ex nu när jag skriver detta ser jag samtidigt på ett av mina favorit program på tv (Top Gear) vilket gör att det tar dubbelt så lång tid att skriva detta.
Nej Nej! Jag är inte teknik, informations motståndare som menar att allt var bättre förr. Jag tror vår hjärnor har en enorm förmåga att sortera, behandla information osv.
Vad göra åt detta? Starta en typ Amishgård i dom Värmländska skogarna, nja tror inte det är min väg precis. Nej det handlar om att lära sig sortera, prioritera, välja samt skydda sitt sinne. Ett ord vi sällan använder är självbehärskning eller med andra ord måttlighetens konst. Ordet är så ovanligt att det inte ens finns förklarat på wikipedia. Självbehärskning är inte samma sak som att sluta göra roliga saker, äta god mat osv Det handlar om att kunna göra det i måttlig mängd så att det goda i livet blir just det goda i livet och inte det som förstör våra liv.
Kan man träna självbehärskning? Ja, det har man gjort i århundraden genom att för en tid avstå från saker frivilligt och på det sättet upptäcka att det är ok att leva utan det samt att man det tiden upptäcker andra saker genom att man får tid till att upptäcka dessa.

Vad gör jaga med detta då?
Dels har jag tänkt att till våren delta i en sk retreat. Det är att under några dagar dra sig tillbaka för att tillbringa några dagar i stillhet tystnad på någon gård någonstans. Retreaten ledas av retreatledare och dagarna är inrutade i olika moment. - Varför inte bara åka till en sommarstuga själv några dagar? frågade någon som jag samtalade med. Svaret är enkelt: Jag skulle få nippran efter ett tag!
Det andra jag skulle vilja göra är att utmana dig som läser detta att under två veckor (v47-48) inte se på tv!
Är du på!

Vi ses!
Staffan

ps välkommen att fira Farsdag i Pingstkyrkan Forshaga kl 16 på söndag. Dagen till ära har vi pyntat scenen på ett manligt sätt!

Sista sommaren

För drygt 30 år sedan satt jag och min bror som trollbundna hemma i vardagsrummet i Jämtland, lyssnande på en otroligt spännande berättelse om den undre världen, droger, vapen, mörker och hopp.
I morse blev jag påmind om den berättelsen när Rolf Reinwalds ställer sig upp på morgonbönen (kräver kanske en förklaring. Jag har tillbringat ett dygn med ett antal pastorer för samtal, gemenskap, fotboll, bön mm på en lägergård strax utanför Nora. Nu åter till morgonbönen) och säger att han är så tacksam till Gud just idag.
Rolf är en härlig Stockholmare som det gick rejält snett för i övre tonåren. Det ena förde till det andra som sedan slutade i ett beroende att injicera amfetamin. Kriminalitet av olika slag blev en naturlig följd av missbruket för att finansiera drogerna. Rolf flyr Stockholm efter att fått ett pris satt på sitt huvud i den undre världen. Istället för att bli dödad ville han ta sitt eget liv.
Nu till morgonbönen. Rolf berättar om att det var i dessa skogar han smög omkring som en desperado med bajonett kniv i bältet och en yxa innanför jackan.
- Det här skulle bli min sista sommar, jag planerade att ta mitt liv. Mindes att jag smög omkring om såg bl a en familj ha picknick och tänkte för mig själv att det där får jag aldrig uppleva.
Sedan hände miraklet. Rolf stöter ihop med en resande pastor (Lennart Larsson) som kånkar in en gitarrförstärkare i en samlingslokal. Rolf som är musiker blir intresserad och börjar prata. Lennart ser en stackare som är på väg att dö, han presenterar Jesus för honom och ber för honom. Jag vet att det låter konstigt men där sker miraklet. Rolf går därifrån och efter 6 års injicerande kastar han bort knark och verktyg i en dam. Han hade tagit sin sista sil amfetamin!
Det blev inte den sista sommaren utan en början på ett fantastiskt liv!
Rolf fortsätter - Klockan 6 i morse fick jag ett sms där det står: grattis på bröllopsdagen! Jag har varit gift 37 och är så tacksam!!

Du som följt min blogg vet att jag älskar storys, så än en gång: Jag älskar storys!!
Sådana här storys är en av orsakerna till att jag är pastor, jag tror på fler storys.

Vi ses!

Staffan

Man kan bara älska människor!

Nu gjorde jag det igen! Alltid (typ 98%)när jag ska skriva ordet människa eller människor (ops det blev rätt första gången) blir det fel. Hur som helst skulle jag vilja säga något om människor.
Känns konstigt att känna en viss glädje över att en människa är död, Bin Ladin. Det går emot mitt innersta att känna så!

Häromdagen var jag och såg på fyrverkerier i Deje. Innan mitt sällskap kom stod jag och lyssnade på människor i närheten då en dam i övre medelåldern utbrister gång på gång (kanske lite överförfriskad): - Men guuuuud va....(tänk in lite värmländska och upprepa detta några gånger) Min första tanke var: Ååå vart bor jag! Otroligt bonnigt och jobbigt det är med tökke fölk!
Dels har jag lite problem med när man missbrukar Guds namn. Reagerar mer på när människor i min närhet säger typ: Men Guuud va.... än när folk säger: -fan! Sedan är det ju lite påfrestande med lätt berusade damer. (om hon nu var det)
Hur som helst så efter min första reaktion hejdade jag mig själv och tänkte: Vad är det där för tankar? Vad vet du om den här människan? Är hon inte värd din respekt? Är du på något sätt finare eller bättre? Vad är skillnaden mellan er?

Alla människor har en story som är värd att berättas och som förklarar vilka vi är.
Ja men en del människor är såå jobbiga!
Ja det är sant och ibland är jag en av dem och kanske du!
Min övertygelse är att det finns något gott, fint, okränkbart, värd respekt, i varje människa.
Nej det enda rätta sättet att behandla en människa är att älska och visa respekt. Med det sagt är inte det samma sak som att man behöver gilla allt människor säger eller gör. Men vi måste öva upp förmågan att se igenom och bakom ord och handlingar.
Alla har en story, Bin Laden också, livet är för kort för att inte älska människor! Man kan bara älska människor!

Vi ses!

Staffan

Och för övrigt.....

En gång i månaden är jag med och talar på ett boende för äldre. Vi är ca 30st samlade och jag utgör ungdomarna i gänget. Idag sjöng vi en ny sång (i varje fall för ungdomarna) som heter: Tänk när släkt och vänner, alla mötas där. Texten handlar om att vårt liv är ändligt och att vi ser fram emot att möta alla de som flyttat (ett av många omskrivningar för ordet död) innan oss. Sången går i dansant 6/8 delstakt och har en glad inramning.
Minnen av min pappa gjorde sig påmind och jag fick koncentrera mig på sången för att inte känslorna skulle ta över. När pappas kista bars ut från kyrkorummet ut till den väntande bårbilen sjöng vi "tänk när släkt och vänner..."
Vi har många gånger ett ansträngt förhållande till döden. Å ena sidan ser vi på filmer, spelar spel och hör ständigt på nyheterna om död. Å andra sidan lever vi på som om vi var odödliga och koncentrerar oss på prylar, vårt yttre mm. Om några veckor ska jag bo på hotell ett par nätter. Vad skulle du säga om jag för dessa två nätter tog med en stor del av vår inredning vi har hemma och inredde hotellrummet!
- Vad gör du?! Du ska ju bara bo där i två nätter!!?
Är det inte så vi gör med livet många gånger?
En (av många) fördel med att vara en del av en kyrklig gemenskap är mötet med äldre vänner. Det ALLA säger, med några år på nacken, är att livet går FORT!! Dessa damer jag satt och pratade med idag var nyss medelålders kvinnor.
Blir du deppad av min blogg idag?
Målet är inte att göra dig deppad utan att göra dig mer vaken och klarsynt.
En man från mitten av 1500-talet, Johannes av Korset, fick ofta besök av människor med vardagliga problem som barnuppfostran, samlevnadsproblem, släktfejder mm.
Han lyssnade men sa sällan så mycket. När människor som var inblandade i någon form av konflikter precis skulle lämna rummet och gå, hejdade han dom och sa: - och för övrigt.........ska vi snart dö!
Kloka ord i rätt tid. Livet är för kort för att inte förlåta varandra, att klaga på varandra, vara missunnsamma mot varandra, tala illa om varandra osv.

Hoppas vi ses till helgen, det är gudstjänst som vanligt kl 16 och vi blir allt fler (ca 80-100st) som har gjort det till en god vana att börja en ny vecka med att komma tillsammans i pingstkyrkan. Många tror att gudstjänsterna bara är för typ medlemmar osv. Så kanske det har varit många gånger men nu är det nya tider. Nej! Pingstkyrkan är en kyrka för just dig därför har vi lagt till vår nya slogan: Pingst Forshaga - en kyrka för vanligt folk.

Som avslutning vill jag visa en otrolig videosnutt och den har ingenting med dagens ämne att göra.

Vi ses!

Staffan

Förlåt att jag upprepar mig!

Jag har sagt det förut och säger det igen: - Jag älskar storys!!
Buffel (före detta), en estradör med mustigt språk, stora journalistpris vinnare -84, musiker, författare. Ja mycket kan sägas om Göran Skytte men vad han framför allt är så är hans liv en berättelse om Guds kärlek och dess kraft till förvandling.
Vi (ca 200 pers) skrattar, tystnar, grips och berörs av Skyttes berättelse om sin omvändelse.
På utsidan såg allt så bra ut, ära, berömmelse, rikedom osv. Skyttes inre var en helt annan verklighet som till sist får honom att vända sig till den Gud han vänt ryggen åt och avskaffat för ca 20 år sedan. Han ber en bön: Gud hjälp mig!!
Där börjar en vandring med ny riktning för Skytte som sakta för fram till en bekännelse om en kristen tro.
Jag kan varmt rekommendera hans bok Omvänd.

Skyttes berättelse sätter ord på något vanligt hos många av oss. Att leva ett liv där man till det yttre har det bra (och det kan absolut vara sant) men samtidigt bära på ett inre som är fyllt med rädsla, kaos, ensamhet mm.
Hans berättelse säger också att Gud finns och att han bryr sig!
Att Gud faktiskt är nära, hör vårt rop om hjälp och kan genom olika små redskap (människor, händelser mm) leda oss fram till sig.

Berättelser är starka. Vi kan ju ha lite olika uppfattningar och tyckanden om Gud osv men vad säger man om någons personliga erfarenhet?

Skytte är bara en av mångas erfarenhet.

Ja, det var väl allt för idag!

Vi ses!

Staffan

En kyrka för vanligt folk

-Ser du på för mycket TV?
-Har du ett antal gånger sagt: -Nu ska jag börja mitt nya liv!
-Känner du dig ibland ensam mitt bland många människor?
-Har du någon gång inte haft pengar kvar innan lönen så att du handlat frukost på tankkortet på macka?
-Tänker du sällan på döden, men när du gör det blir du nedstämd så därför gör du det sällan?
-Tycker du om Bruce Springsteen, Tomas Ledin eller Michael Jackson?
-Tycker du alltid att du har för lite pengar?
-Tycker du det är svårt med barnuppfostran?
-Tänker du ibland att det är nog bara jag som har dom här problemen och funderingarna?
-Går du omkring och är sexuellt frustrerad?
-Tycker du att jag har det rätt så bra i varje fall!
-Jämför du dig alldeles för mycket med andra?

Om några av dessa saker (plus några till) stämmer in på dig skulle jag vilja säga att du är nog en rätt så vanlig svensk. Min upplevelse är att vi alla har rätt så lika behov, brottas med samma saker i våra liv och känner glädje över samma saker.
Du och jag är ganska vanliga!

Väldigt få svenskar går regelbundet i någon kyrka så dom som gör det får faktiskt betecknas som ovanliga. Dom som går i kyrkan är ofta släkt med varandra eller har hamna så snett i livet att man behöver vara där. Kanske dom som går dit har ett speciellt religiöst behov, lite svaga på nåt sätt. Man kanske är förtjust i psalmsång, orgel eller gamla läsarsånger.
Ja vad vet jag men som sagt ovanliga är dom!

Därför antog Pingst Forshaga en slogan för kyrkan som lyder:
Pingst Forshaga - En kyrka för vanligt folk.
Uttrycket kommer från en student som, när hans skulle kommentera sitt första gudstjänst besök så sa han: - Det kändes som en kyrka för vanligt folk!

Välkommen du oxå! Vi blir bara fler och fler vanliga människor i vår kyrka.

Vi ses!

Staffan

Isterband är icke människoföda.

När jag var liten var min uppfattning om mat, att det var något nödvändigt ont. Jag önskade att man kunde ta ett piller var dag och slippa äta.
Dom som känner mig idag vet att jag ändrat uppfattning vad det gäller mat.
För några år sedan var brandkårs gänget bjudna på ett spadygn på Selma L. Där serverades mycket god mat och jag fick ryktet om mig bland mina vänner där som en matälskare. Själv har jag nog inte sett mig som sådan men jag börja mer och mer förlika mig med tanken att det kanske är sant.
Jo jag tycker om mat! Det är få saker jag inte äter, här är listan på dessa.
Bruna bönor och ärtsoppa: Ätes ej pga själva konsistensen.
Lever: Har med både förr nämnda orsak men också själva smaken.
Isterband: Kan man ju höra på ordet att det inte är tjänligt som människoföda!

Har nyss införskaffat Paolo Robertos andra kokbok, Italiensk fastfood. Vi lagar en hel del italiensk mat hemma. Att faktiskt ta sig tid att laga mat är vad jag skulle kalla vardagslyx. Paolo säger pricksäkert i förordet till boken "-halva Sverige har investerat i nya kök men det är ingen som lagar någon mat i dom, man använder bara micron"
Kanske ligger något i det. Vad vill jag med det här blogginlägget då? Slå ett slag för god, hemlagad mat. Alla kan laga god mat! Jag är ingen sån där så att jag kan laga mat på känn men jag säger som mamma, jag är ju läskunnig. Nyårsafton jobbade min fru på kvällen så jag gjorde i ordning en trerätters middag. Gratinerad hummer, oxfilé med hemmagjord pepparsås och klyftpotatis samt pannacotta. Kan vara ett tips till några män, jag säger bara det uppskattades!!

I söndagens gudstjänst försökte jag tillverka pannacotta genom att mala ner isterband i en köttkvar med förväntan att det skulle komma pannacotta ut ur den. Det går naturligtvis inte! Men i det verkliga livet agerar vi så med vad vi stoppar i oss för själslig föda. Vad blir det om man bara matar sig med s.a.t.c , lite Kungarna av Tylösand samt lite trevligt vardags tv våld? Ja inte blir det Moder Therese precis!
Utan att bli för moralistisk och slå ner på allt så måste vi förstå hur reklam fungerar. Det du ser, tar in tillräcklig många gånger kommer att styra dina värderingar som i sin tur styr dina val. Dina val styr ditt liv.
Ibland blir jag minst sagt bekymrad framför allt för den kommande generationen och vad gör vi som vuxna åt det.
Ja nu blir det för djup och problematiskt snart. Orkar du inte fundera på det sista delen av bloggen så ta fasta på den första då. Laga ny god mat!!

Vi ses!

Staffan

Paolo Roberto - en riktig man!

Orden uttalades av en sommarpratarna i slutet av programmet mad samma namn, där fem av pratarna träffas över en middag och samtalar om varandras livshistorier.
Vad är en riktig man? Är det manligt att, som männen vid ett av borden i programmet Lite sällskap, ha grabbig ton typ: - ja nu tar vi oss en whisky! Hö hö hö!
Jag kan bli trött på mig själv i bland, att jag i min egen osäkerhet tar till grabbighet, onödiga skämt osv. Det har talats mycket om kvinnors frigörelse och det på både gott och ont. (vad jag menar med det? det får vi ta någon annan gång) Men min uppfattning om mig själv och många andra män är att vi ofta sitter fast i en allt för stereotyp bild av oss själva. Att vi ofta gömmer undan vårt känsloliv på grund av vår oförmåga att kommunicera. Att vi många gånger abdikerar från ansvar vi har inför våra närmaste och gömmer oss bakom bilder om hur en man ska vara.
Oj oj oj tänker du, det var en mörk bild, går du genom någon personlig kris Staffan?
Nej inte direkt, jag bara längtar efter att bli mer äkta, varmare människa, mognare man, bättre äkta man och pappa osv.
Gång på gång hör man berättelser som bara bekräftar att det finns ett skriande behov av mogna män som tar ansvar, är goda förebilder för både killar och tjejer. Senast i raden av berättelser jag hört var Sir Elton John som berättade att hans pappa aldrig trodde på honom och att hela hans artisteri var ett försök att visa sin pappa att han dög till något. Hans pappa var aldrig och lyssnade på någon av hans konserter - så tragiskt!
Jag möter ständigt unga grabbar som saknar en pappa och tjejer som inte har fått den kärlek, uppskattning som bara vi pappor kan ge. Resultatet för dessa tjejer är att man ständigt söker uppskattning hos killarna och när man får det - blir man någon!
Vad ska du göra åt detta då Staffan?
Jag ska starta en till Lifegrupp! I kyrkan finns mindre gemenskaper som vi kallar för lifegrupper. Tanken med dessa är att ingen ska vara ensam och det är tillsammans vi kan växa som människor. Många av grupperna är uppdelade i män och kvinnor pga praktiska skäl men också för att vi tror det är bra för t ex oss män att träffas själva.

Åter till Paolo Roberto och vad Tomas Sjödin sa om att han var en riktig man:
- När han (Paolo) fällde en tår i programmet så växte han i min värld!

Vi ses!
Vänta lite humor till sist.



Staffan